och förresten...

när man snokar i badrumsskåpet som tillhör killen som har raggat upp dig och tagit med dig hem för natten, och hittar klamydiamedicin, då är det dags att gå.

fast jag måste säga att jag skrattade rätt bra när jag told my girls.

mermaids

jag var på en liten spelning med ett band som heter elias and the wizzkids för ett tag sedan. det var första gången jag hörde dem, och visst lät det mysigt och sött och leenden lekte på mina läppar.
så skulle denna elias presentera en ny sång, och gud vad det högg i hjärtat. han sade något i stil med "den här låten handlar om att det finns många fiskar i havet, men det är inte så lätt att fånga nya för vissa fiskar är lite speciella och vill inte släppa taget riktigt".

och den där texten är ju så... jag vet inte. klockren?

there are plenty of fish in the sea
but you were not a fish, not to me
fishes are cold, not you, you were not

i gave my soul and i failed
i don't wanna do that again
it hurts it burns it aches
i'm afraid it won't go away

you were out of my leauge
and so out of the sea
you were never a fish
no you were a mermaid to me

we all want something beautiful

jag är lite tom på ord ikväll. huvudet värker lite för mycket och tröttheten drar lite för hårt i mina ögonlock.
hjärnan flyger runt i hela rummet, vill inte koncentrera sig. inte tänka långt. inte ikväll.
vill bara vara ytlig ikväll.
jag borde bädda om min säng. jag borde städa. och jag borde verkligen packa. jag åker ju imorgon, bortbort, till stora staden utomlands. det kommer bli varmt.
jag borde mycket, men orkar inget.
hjärnan flyger lite för mycket.
lite för mycket för att skriva.

i'm trying to let you know that i'm better off on my own

och jag hade nästan glömt hur bra brunbränd hud ser ut mot vita lakan.
och jag hade nästan glömt hur skönt det är att ha huvudet mot mage och låta andetag lyfta en uppner.
jag hade nästan glömt hur sövande tysta snarkningar kan vara.
men bara nästan. och den där nästan dröjer sig kvar i bakhuvudet, förvirrar, förstör.
för den som ligger bredvid är inte den jag vill ha.

och det stör mig att jag, trassel som alltid har svar på tal, inte vet vad jag ska svara när han frågar vad det är som gjort mig så ledsen. och det stör att han frågar om G, frågar omochom om det är slut på riktigt nu och om jag vill det och jag vet inte fastän jag vet, men kanske ändå inte. och det stör mig att han gräver så djupt och att han inte ger upp fastän hans spade stöter i tjälen i marken omochomigen.
för jag vill inte berätta för dig. inte för någon. så snälla sluta fråga.
och när du vaknar på morgonen och vill ligga kvar och mysa så vill jag bara att du ska gå.
för substitut är bara substitut och de har ett bäst före-datum som sällan överskrider en natt.

men brunbränd hud ser onekligen bra ut mot vita lakan.

summerbreeze

sitter och pratar med teo, teo vill ses ikväll, jag vet inte men hey varför inte.
det var länge sedan jag träffade teo, teo är schysst teo är okej.
teo har även precis dumpat sin flickvän och verkar aningen desperat men what the hell.
vet visserligen inte om jag inte ska försöka skjuta upp det lite, orkar egentligen inte.
men det ordnar saj, det gör det alltiid...

och fuck vad varmt det är (och nej jag klagar inte för det får man tydligen inte)

if it can be broken then it can be fixed

det är lite skönt att jobba. jag får semester från mig själv. hinner inte tänka alla tankar och dagdrömma, utan allt är precis som det är och ser ut, det finns alltid något att göra, alltid något att fylla hjärnan eller händerna med.

och jag får en paus när jag skrattar åt K som är så tröttflummig att hon snart bryter ihop och springer runt och gör allt fel och till slut sätter sig ner och underhåller oss på en stol i stället.

och fastän jag blir lite skakig när hans bror kommer in och snackar länge så hinner inte samvetet och hjärtat och magen ikapp mig innan jag måste ta nästa kund eller ut och plocka disk eller göra en krämig cappucino.

och när jag och I stänger, och vi sätter på partyrock på högsta volym och springer runt och dansar med dammsugaren eller staplar stolar till are you gonna be my girl, då ler jag lite och skrattar och dansar och bekymren gömmer sig bakom diskhögarna.

och sedan när jag cyklar hemåt, när solen gömmer sig bakom träden och bergen och havet är sådär lysande klarblått, turkost och luften är ljummen och ipoden spelar bra musik i öronen och benen bara cyklarcyklarcyklar av sig själva, då tänker jag att det kanske är okej ändå.
saker ordnar sig ju faktiskt alltid, förr eller senare. allt. det här med.

och om inte så finns alltid de där små stunderna när allt är okej.

a little peace of heaven

om jag skulle få en sång skriven till mig, så skulle jag nog älska lite om den var som den här.
en av de vackraste texterna jag vet.

song for you - alexi murdoch

so today, i wrote a song for you
'cause a day can get so long
and you know, it's hard to make it through
when you say there's something wrong

so i'm trying to put it right
'cause i want to love you with my heart
all this trying has made me tired
and i don't even know where to start
maybe that's a start

for you know, it's a simple game
that you play, filling up your head with rain
and you know, you've been hiding from your pain
in the way, in the way you say your name

and i see you;
hiding your face in your hands
flying so you won't land
you think no one understands
no one understands

so you hunch your shoulders and you shake your head
and your throat is aching but you swear
no one hurts you, nothing could be sad
anyway, you're not here enough to care

and you're so tired, you don't sleep at night
as your heart is trying to mend
you keep it quiet, but you think you might
disappear before the end

and it's strange how you can not find
any strength to even try'
to find a voice to speak your mind
when you do, all you wanna do is cry
well, maybe you should cry

and i see you;
hiding your face in your hands
talking 'bout far away-lands
you think no one understands
listen to my hands

and all of this life
moves around you
for all that you claim
you're standing still
you are moving too
you are moving too
you are moving too
i will move you

och jag hatar att jag älskar dig och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig.
nu skrev jag det.

i've got tears that are scared of the facts

måste sluta upp med det här, sluta dagdrömma och nattdrömma och sluta hoppas, annars kommer jag gå sönder när jag inser att han faktiskt inte har gjort slut med hondennya (för vad vet jag?) och jag fixar inte att gå sönder mer. måste bli av med tankarna, de som jag nästan var av med innan han den djäveln började ringa och maila och bjuda på bio, sluta varför gör du så här emot mig?

och när brorJ har sin avskedfest så kommer alla vara där, och om du är där med henne, med henne och inte med mig, vad gör jag då? gud, jag vet inte om jag vill gå, men jag måste gå för brorJ är min vän och han ska åka bort längelänge.

och så länge jag inte ser henne eller vet något om henne så är det lugnt, för då finns hon inte på riktigt, eller i alla fall inte inne i min hjärna, och då kan den där dumma realistiska drömmaskinen i min hjärna inte göra upp syner om hur du kysser hennes panna och kittlar hennes nacke och då behöver jag inte gå sönder ännu mer.

(snällasnällasnälla älska henne inte mer än vad du älskar mig)

take me to the water

och jag kommer hem från jobbet, klockan är sent nästan natt, eller nej, den är nog natt.
går in, kastar av mig kläder och drar på mig sarongen, går ut igen, följer vägen ner till havet till den lilla hamnen. månskenet smeker över axlarna och tystnaden sjunger i öronen, saltet kryper in under huden.
jag fingrar på knuten i nacken, lägger sarongen på bänken och klättrar ner i det svarta blå, låter det omsluta mig och flyter, tittar upp och stjärnor blinkar ner på mig. drar in luft i lungorna, hör bilar på avstånd, dyker ner och upp igen, bara vågorna hörs nu.

går upp, drar av mig bikinin, drar på mig sarongen och traskar den lilla vägen hem igen. blöt, men inte frusen, luften fortfarande ljummen av solens strålar.

går in genom dörren, slänger nycklar i hallen, sveper in kroppen i nytvättad handduk.

glorious.

i've got my head among the clouds and i will never be free

solen lyser med sin frånvaro idag igen, men inte mig emot måste erkännas. jobbet kallar ändå, och man slipper ha dåligt samvete för att man vill sova ett tag till.
sitter här och lyssnar på apple pf my eye, fortfarande iförd pyjamasbyxor, en kopp kaffe, och en modetidning framför mig. om någon skulle vara intresserad (öhm) så är mina pyjamisar bästochså för de är ljusblå och är från david&goliath och har tryck med boys are smelly.
lite liten måste man ju få vara ibland med, eller hur?

och det är ju sant. helt klart.

borde köpa upp mig på fler david&goliathprylar, hm...

we can not save our selves alone, or rely on a mobile phone

och mitt hjärta hoppar till som vanligt när hans namn dyker upp på displayen igen.
hej, hur mår du?
bra (i alla fall nu när jag hör din röst) hur mår du själv?
vi babblar på och på och jag vet inte riktigt varför han ringer, som vanligt. men jag känner hur fjärilarna, de där förbannade älskade fjärilarna börjar vakna till liv i magen igen och ojdå.
jag skulle ju inte göra så här något mer. jag skulle ju gå vidare. acceptansen att det inte var vi var ju nästan över mig. och just då började han höra av sig igen, han vet alltid precis precis när det är dags att höra av sig och varför ringer han mig?
och de där förbannade älskade fjärilarnas vingslag börjar slå snabbare och snabbare tills de nästan orsakar en cyklon innanför huden och i magen och illamåendet kommer och när blev illamående ett ömhetsbevis?
och efter ett par minuter, nej, men du, duschen kallar. men vi hörs.
mm, det gör vi.
ett helt samtal utan någon som helst mening.
hans namn försvinner från displayen men fjärilarna är kvar inuti mig.

i've tried counting sheep, but there's one i always miss

har legat begravd i sömn i inte mindre än fyra timmar i sträck, mitt på dagen.
igår samma sak.
fortfarande lika trött.
får inte sova mer nu.
ska åka och träna nu. med L.
men sängen med de vita lakanen och det dimmiga solljuset strilandes genom fönstrena som gör lakanen ännu mer vita och fågelpipet utanför lockar mer.
men inte sova mer nu.

good fun II

och jag minns en gång med G, hemma hos honom. ett telefonsamtal hade förstört min mask och helveteshundarna bet i mitt samvete och jag var inte bra alls. vi var en del där, så jag gick in på hans rum, tog samtalet, ett av alla de som högg sönder mig. jag hörde de andra utanför fråga vart jag var någonstans, någon sa att jag var därinne, i telefon, något var fel.

efter någon minut kom G in. jag satt på golvet, ryggen mot sängen, telefonen mot örat. ögonen hårda hårda och kalla som is, skydd mot allt som försökte hugga. alla kroppens muskler spända, redo att slåss mot det svarta som kröp runt i hörnen.
jag såg inte ens på honom, men jag visste att han såg. och jag rörde mig inte alls och jag försökte vara kall. men han såg, visst såg han det där i mina ögon, den lilla glimten som röjde mitt försvar.
och han satte sig på golvet, alldeles bredvid, och lade sin arm runt min nacke och lutade sitt huvud mot mitt. inte ett ord, bara en arm som var precis där den skulle vara och ett stöd i allt det kalla.
precis där det skulle vara. och vi visste.

good fun

och när alla har gått hem så är ensamheten kvar.
han, den där mörka mörka påträngande, vars ansikte inte är ett ansikte, eller det kanske är det men i så fall är det täckt av alla skuggor.
han som sitter på min axel och påminner mig, att de andra, de vet inte. att jag är ensam, alltid. det är han som ropar på mig mitt upp i allt stohej och galet och gör så att min blick blir ledsen och mystisk, den där blicken som drar sig alla till sig, alla pojkar som ser och tänker, oj, vem är hon och varför ser hon så ledsen ut och kanske kan jag få henne att bli glad.
och då tittar jag upp och jag ser era ögon på mig, ögon som funderar, försöker förstå, försöker komma under men ni förstår inte och ni kommer aldrig att göra det heller för jag kommer aldrig låta er.
för hon, den där med ögonen och håret och leendet, hon som bor så fint och hon som har alltalltallt, varför verkar det som om hon inte har någonting?

och när alla har gått hem så är ensamheten kvar. för han går aldrig hem, inte ens när jag inte är ensam.

i made a vow to carry you home

och när jag tittar på listan över vilka som ska dit får jag fjärilar i magen, sådana som jag aldrig någonsin får annars och de stillar sina fladdrande vingar bara lite lite när jag ser att G's namn står med.
plötsligt är han överallt och vägrar låta min hjärna vila, plötsligt är han runt varje gathörn, på varje papper, i varje inbox och i alla mobiler, men mest av allt är han i mig, i varje hörn av min hjärna och i ännu fler hörn i min mage och mitt hjärta och jag vill glömma men nej, jag tror inte jag vill. jag vet inte varför men jag vill inte glömma.
och det är dumt.

och när jag ligger i en hammock med A nedanför mig på golvet och han sträcker ut sig på madrassen och jag ser bruna händer och bruna armar så längtar jag lite, bara lite, efter bruna armar och bruna händer runt mig, som sväljer alla bekymmer och som bara låter mig vara och ingenting mer.
och sedan vänder han sig om, tittar på mig, reser sig och sätter sig bredvid mig på hammocken i stället och jag vet att han bara är ett substitut och det hade varit okej om han bara hade vetat det med, men det gör han inte så det är inte okej.
men det var länge sedan någonting var riktigt okej.

och jag tror inte jag ska glömma, inte riktigt än.

where it's cold but not that deep

och jag gick ner till det böljande blå för att skölja bort mina bekymmer.
det fungerade nästan.
men bara nästan.

and when you come around, baby i've been a fool

trött.

lång dag. gick hurtigt nog upp klockan åtta och gav mig ut och joggade med L direkt, sedan bar det av till ICA för frukostköp som vi tog med oss ner till havet där vi latade oss några timmar. sedan var det jobb. chefen är galen och försöker pracka på mig mer jobb. men nu säger jag nej, jag ska banne mig vara ledig nästa vecka, så det så.

och när min jobbarkompis V's flickvän helt plötsligt kommer in, bara för att säga hej och han snabbt lutar sig fram för att pussa henne helt lätt och försktigt på munnen så griper den där känslan tag om min magsäck snabbare än snabbast och illamåendet kommer och tankarna kommer lika snabbt de och plötsligt är jag fast i G igen och jag måste gå därifrån och slå mig själv lite brutalt och säga åt mig att sluta.

och G bjöd ut mig på bio. via mail. que?
jag förstår absolut ingenting, men nej inte tänka mer på det, tränga tränga tränga tränga bort mina tankar (sjunger med sudda sudda sudda sudda bort din sura min-melodi)

och...

and when you come around, baby i've been so blue

hej jag är fröken charmig. jag kan inte ens kontrollera det längre.
jag börjar bli lite smått trött på mig själv.
sättet som jag brukar lägga huvudet på sned på och blinka lite med ögonen och le le le och få dig att känna dig som om du vore bäst och allt i världen, det sättet börjar bli lite töntigt.
sättet som du ler tillbaka och tittar på mig som om jag vore bäst och allt i världen börjar känna lite falskt.
och ja, jag kan få dig att skratta, precis när du vill, men jag vet att du kommer bli besviken när skämten är slut och bara mitt hårda kalla jag finns kvar.

jag börjar bli lite trött på det här.

heaven knows

den där gången då vi låg i hans säng. han med armarna runt mig, jag på sidan med ögonen på dörren. ögonen på dörren hela tiden. hans snusande andetag i min nacke, hans kropp hårt tryckt mot min. han med ögonen mot mig, jag med ryggen mot honom. jag kunde känna hans leende i ryggen. jag kunde känna min ångest i magen.

jag kommer ihåg precis vad han sa och hur han sa det.

det här måste vara den bästa känslan i världen.

jag tyst. ögon på dörren. klump i magen.

jag skulle kunna ligga här med dig för alltid.

jag med ett sorgset leende på mina läppar. med en tår i ögat. en tår han inte såg eftersom jag hade min rygg mot hans ögon. jag är tyst. alldeles för rädd för att ta in orden, medveten om att för alltid inte finns.

alla de där tillfällena... jag är en idiot. idiot. de där orden är allt jag någonsin velat ha. något kravlöst, bara sanning och inget annat.
och jag ligger bara tyst och stirrar på dörren. vad är det för fel på mig? varför var jag så rädd för honom? varför är jag så rädd för honom? varför kunde jag inte bara ha tagit vara på honom, den enda som finns i hela världen.

jag kunde känna hur hans leende dog bort i takt med mitt mot min rygg. min tår rann ner för kinden. sedan gick jag. idiot.

it's not hard to grow when you know that you just don't know

och mitt hjärta liksom hoppar över ett slag eller tre när jag lyfter mobilen och ser att det är han som ringer.
han är otrevlig och jag frågar om jag kan ringa upp senare i stället eftersom jag jobbar, han säger okej då jag lägger på och frågar mig vad fan det hela är frågan om. han undrar om jag kan jobba för honom på tennisen i helgen, jag vill inte men hey du borde veta att jag skulle göra vad som helst för dig, allt det där jag aldrig skulle göra för någon annan.
och så blir han snäll och jag får förklaring på det sura och förlåter honom snabbt och han ringer fem gånger till och Am & I undrar vem det är som ringer hela tiden och jag vet inte varför han ringer.

och det är konstigt att ett telefonsamtal från en människa jag inte har träffat på två månader kan röra upp mig så mycket. det är konstigt hur min mage helt plötsligt vänder sig om och hur jag mår illa och hur du kan få mig att känna mig så sjuk och så glad på en och samma gång. bara du kan göra det, baradudududududu. trots att jag trängt bort allt så mycket jag bara kan så kommer allt tillbaka bara jag ser ditt namn på min display. jag hatar att det är så. och jag älskar det lika mycket. det är väl det som är problemet, därför jag inte kan släppa det.

och jag tycker om att det är så självklart när han säger hej det är jag och det blir varmt inuti när han säger kanonbra och skrattar sådär som bara han kan och fan.

och när jag som tack får ett du kan ringa mig mitt i natten närsomhelst och jag kommer och hämtar dig eller vad du vill så undrar jag lite vad som har hänt med hondennya?

och helvetehelvetehelvete jag tror att han just bjöd ut mig på bio.

och jag... jag vet inte. jag vet inte. jag vet inte.

men jag blev glad när han ringde. och ledsen. och alltpåenochsammagång.

vänta nu... bjöd han just ut mig på bio?

?

don't know why i'm still afraid, if you weren't real i would make you up

hemma igen efter en vecka i sus & grus, helt okej måste sägas. champagne & rödvin är allt mumma. men trött så trött fortfarande så trött. igår kväll - soffan måste bäddas åt gäster och nej jag orkar inte med den här familjen, den är galen, helt jävla galen och inne i linneskåpet där jag hämtar lakan till soffan måste jag stanna upp.

släcka lampan.

luta huvudet mot hyllan och andas. tränga bort de där tårarna. varför envisas de med att komma?
utan anledning?
står så i några minuter. hör steg i trappan, tänder lampan igen och drar ut de där förbannade lakanen.

och brorJ har fest i helgen, och jag måste dit och det hade kunnat bli jättejätteroligt. men ajaj. G bor ju där med. han kommer garanterat vara där. trasselfia + G = intebranågonstans.

det är i alla fall fint väder. alltid nåt.

you, and you, and you, and you

besök från hufvudstaden, hon bor här så jag måste vara social helahela tiden och får aldrig vara ensam och just nu vill jag bara vara ensam.
imorgon åker jag igen, hoppashoppas att han inte är där (fast det kommer han att vara)

men åh. jag orkar inte oroa mig. inte just nu.
jag tror jag ska gå och sova.

sjukt bra

och jag minns min tid som barn, då jag sprang och då jag bad
efter ljus, eller någon annan likadan
och när längtan i mig skar, efter sömn eller en hand
som inte gav mig val och förde mig med våld någon annanstans

1, 2, 3 då rösten svek
4, 5, 6 gör allt till spel
7, 8, 9 tar ändå allt på lek

Jag började;
1, 2, 3 då rösten svek
4, 5, 6 gör allt till spel
7, 8, 9 tar ändå allt på lek...
och bara tappade räkningen med vilje
och det var väl ungefär då orden kom med tonerna
som skulle föra mig bort, ända hit

kristian anttila - tio

and you told me you wanted to eat up my sadness

Love Compatibility of Aries with Leo
Fire signs tend to work well with other fire signs, Aries, so a relationship with a Leo just might be a match made in heaven. You're impulsive and active, and a creative, expressive and fun-loving Lion will inspire you to greatness. It will take a very secure Leo to give you the freedom you need, though, and you'll have to make sure your Lion always feels adored. There is no shortage of passion between you two - which can lead to both romantic fireworks and emotional ones. Luckily, you both enjoy a good argument as much as you enjoy making up.


jaa, huvudet på spiken där, i'll give you that one. tyvärr.

visslaren

det känns som om om jag bara kunde skrika rakt ut så skulle allt bli bra. om jag bara kunde ställa mig upp och skrika ut allt allt allt och ingenting ingenting ingenting som finns inuti, högt så högt, utan några gränser eller regler. bara skrika. och vibrationerna från stämbandet skulle få isen i mitt hjärta att spricka och sprida syre i alla förlamade och döda celler och sedan skulle jag vara ren.
kunna börja om på nytt.
men jag kan inte skrika. för vad skulle folk tro? de skulle vilja ha en förklaring. jag kan inte ge dem en förklaring. så jag måste vara tyst.

och så börjar jag tänka på hur lätt allting kan vara egentligen. att jag egentligen bara är några knapptryckningar på mobilen bort ifrån att berätta för honom om hur allt egentligen är, om hur ont och inte ont jag har.

jag är bara några steg bort ifrån att sätta mig på golvet och gråta och alla skulle se.

jag är bara några ord bort ifrån att berätta om hur jag känner.

jag är bara ett skrik bort ifrån att skrika.

men jag kan inte.

sheepdog

händer runt min midja, inflätade i varandra, läppar i min nacke, kropp tätt tätt tätt inpå min, håller mig uppe och stadig. basen från scenen dunkar i mitt mellangärde och alkoholen har gjort sitt. människor runt mig hoppar och jag med, och han med.
vi har badat i fontäner, hungriga blickar på min kropp, läppar som befinner sig lite för nära mina tills de plötsligt inte kan komma närmre, hans tunga i min mun, jag tänker vafan, min tunga i hans mun mina händer innanför hans tröja.

men vänta, händer runt min midja, pumpande bas från scenen, hoppande och skrikande människor, en haka som stödjer sig på mitt huvud. jag har varit här förut. med G. första gången vi verkligen rörde varandra. hans händer runt min midja, precis som han som håller om mig nu. hans haka mot mitt huvud, hans läppar mot min hals - allt skulle kunna vara samma.

men det är det inte. för det är inte G som står bakom mig.

och på scenen sjunger de helt plötsligt mina känslor.

Don't know why I cant locate this feeling, that I would rather be with you
It makes no sense, you're crying out loud, that I may love you
This stress is wasting my emotions that I would rather be with you
Don't let them closer to this secret
That I may love you

nästa dag gryr, vi ligger på en gräsmatta, han är överallt och jag med och jag låtsas och jag låtsas så bra.

but I would rather be with you.

loneliness is better when you're not alone

imorgon drar trassel på festival.
haha, det hade man nästan kunnat göra en film av... "trassel på festival". och jag tänker göra det spännande all right.

mhmhmhmhmh.

gud.
jag är så tom.
men jag har alltid varit bra på att luras.
så nu är det dags att lura sig själv.

äh, va fan, jag ska ha roligt. (och om inte så finns ju alltid allas vår kära vän alkohol)

i'll be back.
eventually.

it's only rain

inte gråta, inte känna knuten i hjärtat, andas lugna andetag och vatten, drick vatten. fokusera blicken någonstans, andas andas hela tiden, drick något, andas mer, inte gråta, jag sa ju att jag inte skulle gråta. inte känna ångesten som krälar sin väg upp från magen upp till min hals, inte känna svärtan i ögonen, träng bort de där dumma tårarna, jag skulle ju inte gråta mer. inte känna illamåendet och ångesten över allt jag inte borde ha gjort inte besvikelse snälla inte besvikelse jag vill inte gråta mer inte nu.

förnekelse förnekelse förnekelse, jag menar spelar det egentligen någon roll?

nej.

men varför känns det då som det gör det?

och jag tror jag kvävs av den där knuten i hjärtat, för den sväller och den trycker på lungorna.
och det gör så ont ont ont och gud.
jag önskar att du var här.
jag vill inte att det ska vara så. men jag saknar dig.
och visst faller de där tårarna i alla fall.
men jag har alltid varit bra på förnekelse.
det är bara tårar. eller hur?

you give and you give and you give up

och fanfanfan jag måste lära mig att inte svara i mobilen när chefen ringer, är nu påtvingad ett pass, trots att jag är ledig och jag vill ju inte jobba ikväll fanfanfan.
och min brist på aptit har lett till att jag äter jättelite vilket har lett till att mina jeans numera är lite lösare + att varje gång jag faktiskt äter något som innehåller kolhydrater så blir jag sjukt illamående vilket alltså är status trasselfia nu.
imorgon bär det av till frisören med burret och sedan ska det packas för helgens bravader. jag ska dränka mina sorger i ett hav av grym musik, alkohol & indiepojkar (om jag har tur kanske jag hittar någon surferboy tillochmed?)

men nu alltså, off to work. jag vill inte!


och bara sådär by the way så är det någon som ringer till min hemtelefon och lägger på. två gånger idag, en gång igår, lite då och då om jag kan minnas och jag börjar känna mig smått nyfiken.

there's nothing i could say to make you try to feel okay, and nothing you could do to stop me from feeling the way i do

nästa vecka åker jag dit. vilket jag ser fram emot, verkligen. men G ska också dit (självklart). och det är omöjligt att undvika människor i den staden. och om det inte vore nog med det så har jag sagt att jag ska höra av mig till K (tjejkompis) som tydligen ska dit med G's kusin.
och brorJ ska med.
alltså finns det noll chans att jag ska kunna undvika honom.

jag vill inte träffa honom. jag vill inte träffa honom.

allt går alltid åt helvete när jag träffar honom.

jag inser alltid vad jag förlorade när jag träffar honom.

jag vill verkligen inte träffa honom.

still on it

han ringde förut.
jag hade fullt upp och massa folk stod i kö på jobbet så jag fick klicka honom.
men han ringde.
varför?

jag tänker inte ringa tillbaka. vill han nåt så får han ringa igen.

men varför ringde han?

det är som om varje gång jag försöker släppa honom, så träffar jag honom och han säger något som får mig att undra / är han extremt närgången / råkar hans demo sitta i jobbets cd-spelare / ringer han ett underligt samtal / ja ni fattar.
det är som om han känner av att jag försöker gå vidare. och stoppar mig.

och visst, det är sjukt att jag kan undra så mycket över ett missat samtal.

men det gör jag ju, så vad ska jag säga?

för att försöka glömma allt det där; finns det något bättre än när det kommer in en het, brunbränd kille med solblekt rufs, låga surfshorts och extremt sjukt snygg mage och börjar flörta med dig när du skopar upp glass åt honom?

(svar nej)

miss sunflower

if i was a sunset, i'd wanna lay on your bed
and watch the hollywood lights flicker as it started to dim
if i was a movie, you know i'd feel pretty good
i'd watch you dancing all night in the dark where i stood

i don't think about you
i don't think about you
i don't think about you
you don't think about me
miss sunflower blue

and she's got the brown eyes
yeah, and they're pretty as hell
and they'll burn through your shirt, if you're holding her still
and she's got a lighter, and a lit cigarette
and if you're making her smile, that's just as high as you can get

i don't think about you
i don't think about you
i don't think about you
you don't think about me
miss sunflower blue

i'm still out on sunset in a taxicab
i'm still at the movies, and i'm holding your hand
still at an overpass wiew, looking out at the lights
still on an airplane, and i'm starting to cry

i don't think about you

if i was an evening, you know i'd send you a breeze
i'd let it whisper in your ear, kiss you and sing you to sleep

if i wasn't so screwed up, maybe all the words might have come
but i think the needing just took everything they wanted was sung

i don't think about you
i don't think about you
i don't think about you
you don't think about me
miss sunflower blue

flake

förfest hos en kille jag inte känner med tio andra killar jag inte känner (nej jag vet inte hur jag hamnade där) plus A & O, ensam tjej, konstigt men hey jag klagar inte (hälften av killarna var halvnakna, fine by me).

A kommer närmre och närmre och jag smyger längre och längre bort och nej jag kan inte ta det här just nu och han förväntar sig saker av mig, saker som jag inte kan leva upp till, men det är ju jag som har gett honom de här idéerna och helvete. och han tror och han får andra att tro och jag kan inte göra något alls, eller jo, jag kan prata men det kan jag inte heller för jag vill inte förstöra en till.
men det kommer jag göra förr eller senare ändå.

varför kan han inte bara förstå?

blickar och repliker, handskakningar och leenden, människor man aldrig hejar på annars undrar hur man mår och vad man gör nu för tiden och allt är falskt och jag är lika falsk jag.

och småttingarna springer runt och får mig att känna mig gammal fastän jag inte är det och där står A och ser på mig och jag vänder mig om men där står han igen och jag har inget val inget val och jag hatar det.

och jag vet inte vart jag har någon och det finns ingen där som är äkta och jag får igen för gamla tider.
och O är charmen själv och han är snygg och jag vill ha men det är se och inte röra, av tre olika skäl, alla tre lika viktiga och jag är så trött på det här stället och de här människorna och jag måste härifrån måste härifrån måste härifrån.

men det närmaste jag kommer härifrån nu är i sömnen. så jag ska sova. djupt. länge.
godnatt.

i never thought it would be this clear

klarblå himmel, klarblått hav, vinande vind, stark, mitt i sommaren, gråa klippor, varma av sol.

och vi. ensamma. skrattandes. lyckliga. närmare och närmare, tills vi inte kan komma närmare. där ligger vi. skrattandes. lyckliga. nära.

du ser in i mina ögon i en evighet, förundrad, jag skrattar till och frågar vad du gör, inget... men alltså... man kan se hela havet i dina ögon. någon annan skulle få det att låta klyschigt, inte du, aldrig du. skratt, leenden, kära kära kära och ensamma, nära varandra.

det blåser kallt men det spelar ingen roll för vi håller varandra varma. havsfåglar seglar mot vinden och skriker, ner och ta ett dopp, upp igen, närmare närmare, tungor som knyter, händer som smeker, skratt som ekar.

några går förbi, stirrar, vi skrattar tillbaka, du säger något fel, vi skrattar ännu mer. lyckliga.

ingenting behöver sägas, vi vet allt vi behöver veta, våra händer säger allt och våra ögon säger ännu mer och jag är lycklig lycklig lycklig, som aldrig förut. duärminochjagärdin, alltid.

solen gassar, min mjuka gyllene kind mot ditt solvarma brunbrända muskulösa bröst, du är allt jag behöver och tvärtom och det finns ingenting annat än du och jag och havet och solen och måsarna och bergen.

det är där jag hamnar när jag blundar och tänker på det där stället där jag verkligen vill vara.
det finns inbränt på mina ögonlock.
jag kan gå dit när jag vill.

can you see the marks in me?

och igår kväll insåg jag plötsligt allvaret och hela min mage blev till en siren som snurrade runtrunt och skrek flyfly och panikpanik och mina ögon flackade och där satt den tredje, hans ögon i mina, han vet, gör han inte?

han den tredje, O, han ska dit ikväll.
jag vill dit ikväll.
jag vill ha.
kanske mer av vissa anledningar än andra. men jag vill ha.

sirener tjutertjuter och jag kunde inte sova, men dom stillade sig under dagen.

varför känns det som om dom kommer börja tjuta ikväll igen?

jag är så dum.