inte gråta, inte känna knuten i hjärtat, andas lugna andetag och vatten, drick vatten. fokusera blicken någonstans, andas andas hela tiden, drick något, andas mer, inte gråta, jag sa ju att jag inte skulle gråta. inte känna ångesten som krälar sin väg upp från magen upp till min hals, inte känna svärtan i ögonen, träng bort de där dumma tårarna, jag skulle ju inte gråta mer. inte känna illamåendet och ångesten över allt jag inte borde ha gjort inte besvikelse snälla inte besvikelse jag vill inte gråta mer inte nu.
förnekelse förnekelse förnekelse, jag menar spelar det egentligen någon roll?
nej.
men varför känns det då som det gör det?
och jag tror jag kvävs av den där knuten i hjärtat, för den sväller och den trycker på lungorna.
och det gör så ont ont ont och gud.
jag önskar att du var här.
jag vill inte att det ska vara så. men jag saknar dig.
och visst faller de där tårarna i alla fall.
men jag har alltid varit bra på förnekelse.
det är bara tårar. eller hur?
tisdag, juli 04, 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar