flake

förfest hos en kille jag inte känner med tio andra killar jag inte känner (nej jag vet inte hur jag hamnade där) plus A & O, ensam tjej, konstigt men hey jag klagar inte (hälften av killarna var halvnakna, fine by me).

A kommer närmre och närmre och jag smyger längre och längre bort och nej jag kan inte ta det här just nu och han förväntar sig saker av mig, saker som jag inte kan leva upp till, men det är ju jag som har gett honom de här idéerna och helvete. och han tror och han får andra att tro och jag kan inte göra något alls, eller jo, jag kan prata men det kan jag inte heller för jag vill inte förstöra en till.
men det kommer jag göra förr eller senare ändå.

varför kan han inte bara förstå?

blickar och repliker, handskakningar och leenden, människor man aldrig hejar på annars undrar hur man mår och vad man gör nu för tiden och allt är falskt och jag är lika falsk jag.

och småttingarna springer runt och får mig att känna mig gammal fastän jag inte är det och där står A och ser på mig och jag vänder mig om men där står han igen och jag har inget val inget val och jag hatar det.

och jag vet inte vart jag har någon och det finns ingen där som är äkta och jag får igen för gamla tider.
och O är charmen själv och han är snygg och jag vill ha men det är se och inte röra, av tre olika skäl, alla tre lika viktiga och jag är så trött på det här stället och de här människorna och jag måste härifrån måste härifrån måste härifrån.

men det närmaste jag kommer härifrån nu är i sömnen. så jag ska sova. djupt. länge.
godnatt.