och jag hade nästan glömt hur bra brunbränd hud ser ut mot vita lakan.
och jag hade nästan glömt hur skönt det är att ha huvudet mot mage och låta andetag lyfta en uppner.
jag hade nästan glömt hur sövande tysta snarkningar kan vara.
men bara nästan. och den där nästan dröjer sig kvar i bakhuvudet, förvirrar, förstör.
för den som ligger bredvid är inte den jag vill ha.
och det stör mig att jag, trassel som alltid har svar på tal, inte vet vad jag ska svara när han frågar vad det är som gjort mig så ledsen. och det stör att han frågar om G, frågar omochom om det är slut på riktigt nu och om jag vill det och jag vet inte fastän jag vet, men kanske ändå inte. och det stör mig att han gräver så djupt och att han inte ger upp fastän hans spade stöter i tjälen i marken omochomigen.
för jag vill inte berätta för dig. inte för någon. så snälla sluta fråga.
och när du vaknar på morgonen och vill ligga kvar och mysa så vill jag bara att du ska gå.
för substitut är bara substitut och de har ett bäst före-datum som sällan överskrider en natt.
men brunbränd hud ser onekligen bra ut mot vita lakan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar