ja, nåt är borta, men nåt hittas varje dag

och i göteborg klockan nollsju trettio går en blek sol sakta upp över ett isblått hav,
och jag tänker att det är olidligt vackert,
som maräng, dimma och vanilj på himlen medan isflaken flyter nedanför.

jag åker genom sverige och snön försvinner aldrig,
och jag tänker att jag inte riktigt minns när vintern var så här ihärdig sist.

i stockholm träffar jag vännen,
röker cigaretter och dricker americanos,
går i butiker innan vi tar tunnelbanan till slussen;
på andra sidan vattnet,
(jag missade guldet idag)
dricker vi rödvin och pratar om det gamla och det nya,
och jag är nöjd när jag promenerar till mitt högst temporära hem.

musik för snöiga, töiga inomhusdagar

she said let's put a plastic bag over our heads, and then kiss and stuff til' we get dizzy and fall on the bed

-

och jag skrattar högt medan jag betalar taxin för oss två.
chauffören undrar på bruten svenska varför vi inte bara gifter oss,
och han svarar att han inte vet,
med den svenska ironin i rösten.

han är den första från mitt gamla, gamla liv jag träffar den här gången;
på en spårvagn där han somnat för längesedan.
jag tar honom hem till sig;
nära där jag bor,
och han kramar mig tack och för första gången tror jag honom.

jag fortsätter vägen fram,
det är kallt inomhus.
klockan är fem på morgonen,
och jag är nykter igen;
göteborg var inte så roligt den här natten,

och jag tänker i vita lakan,
du skulle varit här och väntat på mig.

jag brukar tänka så...

let's go to where the trees bloom

och jag sitter i ett hav av vita lakan, i mitt rum med vita väggar, vitt golv, vitt tak,
med den vita bokhyllan med de vita lådorna i,
med mitt vita bord statuerat under den stora gula tavlan,
den jag stirrar på.

utanför fönstret är allt vitt,
och jag undrar när göteborg blev en snöstad.
en spökstad.

min hud är också vit,
mitt ansikte förvirrat,
hjärnan någon annanstans.

någon säger till mig att jag har en jävligt tråkig attityd,
och jag svarar att han har rätt.
han säger till mig att jag borde göra något kul,
något jag längtat efter,
och jag tänker att han inte känner mig alls,
innan jag tyst ber honom dra åt helvete.

(nej, jag vill egentligen inte att du ska gå.
bara förstå.)

jag har inte så mycket att säga.
jag tycker inte om snön.
jag fryser.

lista stulen från knivtid

dagens humör: jävligt nervös, ambivalent och bortkommen
dagens mående: som en isbit
dagens borde: skaffa lägenhet och jobb
dagens frisyr: uppsatt
dagens klädsel: strumbyxor, vit t-shirtklänning, rutig skjorta, svarta stövletter, svart halsduk
dagens planer: överleva kylan; hänga på mina favoritplatser i göteborg
dagens materiella vill ha: kläder och en lägenhet
dagens fundering: vad gör jag här?
dagens beroende: alltid kaffe
dagens tråkigaste: den totala bristen på människor på gatan
dagens roligaste: att höra julie berätta anekdoter/ träffa på två av mina favoritkillar
dagens middag: två öl
dagens låt: the radio dept - deliverance

we're half awake, in a fake empire

och röken från kvällens första cigarett vill dansa vals med mig där jag sitter vid fontänen på plaza real och väntar i sällskap av mörkret, som infann sig för flera timmar sedan. porlandet från vattnet bakom mig blandas med någon som erbjuder cerveza, bier högt och haschis, cocaina lite tystare, och jag är irriterad över att jag har gått ner mina klackar; tänker att jag nog lika gärna kan lämna skorna här när jag åker hem.
här,
vid fontänen på plaza real?

jag är den enda som dricker vin, öl gör mig för mätt och någon kommer fram och frågar are you swedish - god i just knew that you were scandinavian och jag tittar på mina svenska, svenska kläder och tänker att jag ser ut ungefär som alla andra här inne, minus det bruna håret, och småskrattar åt ironin i det hela.

jag försöker dansa till någon slags latin på någon klubb men jag är lite för full och det slutar med att jag hänger i baren istället tills någon kommer fram och knackar mig på axeln, drar med mig ut på dansgolvet och tror han är charmerande,
för hur skulle han kunna veta att allt det här bara påminner om hur mycket jag föraktat mig själv ibland.

till slut säger jag tengo que irme a casa och pussar de andra adjö, säger att om de dansar för mig i barcelona ska jag dansa för dem i göteborg och de ler lite och säger att jag måste komma tillbaka, att de ser att jag kommer komma tillbaka,
och jag nickar och halkar nästan på alla hala tankar som forsar konstant.

och jag går avinguda paral lel och plockar upp sista cigaretten ur paketet; tänder den och andas ut,
irriterar mig på hur mycket mina klackar låter mot trottoaren,
det regnar lite och klockan är fem på morgonen och jag hör någon ropa lite längre bort,
håller hårt i väskan,
stjärnorna syns inte ikväll, varken på himlen eller i taken och i en vattenpöl får jag syn på en brunett i kappa med en halvrökt cigarett i handen och ett påklistrat leende på läpparna.
jag tittar en sekund för länge,
slänger cigaretten som krossar vattenspegeln, och tänker att jag inte ska röka mer.

outro

och jag svarar att vad fan, vet du inte att allt är enkelt för mig; det är bara att jag ställer in hjärnan på vad som ska hända så är det så,
för har du inte sett att jag inte tänker med hjärtat, aldrig med maggropen för det är avstängt och någon ryckte ut sladden;
vet inte om det var jag, han eller alla de där andra som jag låg i sängar jag aldrig tyckte om med,
allt jag vet är att det är så det är,
så enkelt är det,
vet du inte det;
att jag inte vet hur man gör det på något annat sätt än att sota ögonen svarta, klä mig i klackar, kappa: att dricka för mycket,
för att dagen efter packa alla mina väskor och lämna en hel stad och ett helt liv efter mig.

sång här

counting numbered days

och hon och jag sitter uppflugna som två främmande fåglar på räcket till en takterass;
hon häpnar över hur berget reser sig några gator bort; hur lamporna glittrar i det kolsvarta mörkret som om en ljusslinga kantade de slingriga vägarna.
vi delar på hennes sista cigarett, för alla mina tog slut inatt,
och på hennes fråga angående om jag känner att jag förändrats under min tid här svarar jag bara:
jag är lugn nu,
och sedan tänker jag att detta är den enda staden jag någonsin varit i där man faktiskt kan se stjärnorna på himlen.

ta mig till den där festen i stan, där människor är som du och jag, de dansar högt över varje lag, och där vill jag också va'

"det där var min favoritlåt"