let's go to where the trees bloom

och jag sitter i ett hav av vita lakan, i mitt rum med vita väggar, vitt golv, vitt tak,
med den vita bokhyllan med de vita lådorna i,
med mitt vita bord statuerat under den stora gula tavlan,
den jag stirrar på.

utanför fönstret är allt vitt,
och jag undrar när göteborg blev en snöstad.
en spökstad.

min hud är också vit,
mitt ansikte förvirrat,
hjärnan någon annanstans.

någon säger till mig att jag har en jävligt tråkig attityd,
och jag svarar att han har rätt.
han säger till mig att jag borde göra något kul,
något jag längtat efter,
och jag tänker att han inte känner mig alls,
innan jag tyst ber honom dra åt helvete.

(nej, jag vill egentligen inte att du ska gå.
bara förstå.)

jag har inte så mycket att säga.
jag tycker inte om snön.
jag fryser.