-

och jag skrattar högt medan jag betalar taxin för oss två.
chauffören undrar på bruten svenska varför vi inte bara gifter oss,
och han svarar att han inte vet,
med den svenska ironin i rösten.

han är den första från mitt gamla, gamla liv jag träffar den här gången;
på en spårvagn där han somnat för längesedan.
jag tar honom hem till sig;
nära där jag bor,
och han kramar mig tack och för första gången tror jag honom.

jag fortsätter vägen fram,
det är kallt inomhus.
klockan är fem på morgonen,
och jag är nykter igen;
göteborg var inte så roligt den här natten,

och jag tänker i vita lakan,
du skulle varit här och väntat på mig.

jag brukar tänka så...