counting numbered days

och hon och jag sitter uppflugna som två främmande fåglar på räcket till en takterass;
hon häpnar över hur berget reser sig några gator bort; hur lamporna glittrar i det kolsvarta mörkret som om en ljusslinga kantade de slingriga vägarna.
vi delar på hennes sista cigarett, för alla mina tog slut inatt,
och på hennes fråga angående om jag känner att jag förändrats under min tid här svarar jag bara:
jag är lugn nu,
och sedan tänker jag att detta är den enda staden jag någonsin varit i där man faktiskt kan se stjärnorna på himlen.