och jag svarar att vad fan, vet du inte att allt är enkelt för mig; det är bara att jag ställer in hjärnan på vad som ska hända så är det så,
för har du inte sett att jag inte tänker med hjärtat, aldrig med maggropen för det är avstängt och någon ryckte ut sladden;
vet inte om det var jag, han eller alla de där andra som jag låg i sängar jag aldrig tyckte om med,
allt jag vet är att det är så det är,
så enkelt är det,
vet du inte det;
att jag inte vet hur man gör det på något annat sätt än att sota ögonen svarta, klä mig i klackar, kappa: att dricka för mycket,
för att dagen efter packa alla mina väskor och lämna en hel stad och ett helt liv efter mig.
torsdag, februari 12, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
i love hur du skriver, men det vet du nog redan.
ta hand om dig!
Skicka en kommentar