onsdag, september 20, 2006

oh just remember the telephones, well they're working in both ways

och jag bestämde mig för att fly iväg från min stad några dagar så jag bokade tågbiljetter upp till stockholm och på väg till perrongen så beslutar jag mig för att fly iväg från mig själv några dagar, så jag begraver sorgsna ögon och tungt sinne långt ner och klistrar på utmanande ögon och kvicktänkthet.
och hamnar bredvid kille på tåget, 3-4 timmar av konstanta raggningsrepliker och förfrågningar, jag satte mig här av en anledning, hehe, och bekräftelsemonstret som jag låtsas som jag inte har hoppar av glädje och vältrar sig i suggestioner, och jag bestämmer mig för varför inte, jag ljuger ihop ny identitet, ny stad, blir någon annan och när jag kliver av tåget skyndar jag mig bort från honom, kanske från mitt andra jag med.
och på tunnelbanor försöker de fånga min blick och jag tittar på dem och de ler och jag ler tillbaka och vänder mig mot fönstret igen och försöker att inte börja skratta, och bekräftelsemonstret börjar bli övermätt, fast det vet vi ju alla att det aldrig riktigt blir.

och jag plockar upp mobilen ibland och funderar på att göra det G sa att jag väl kunde göra, skicka ett sms och säga att hej, jag är tjugo minuters resväg ifrån dig, ska vi ses? men jag vågar inte, borde våga, vet inte varför jag inte gör det, men det kanske är lika bra. kanske är det bättre, kanske ger det mig mindre att analysera sönder till atomer.

men sanningen är den att han är den enda som är värd att analysera.
den enda som jag vill ska se på mig i tunnelbanor på det där sättet är han.

6 kommentarer:

Jenny sa...

Du och jag borde ligga. Eller i alla fall bli kompisar. Vi skulle ha skitkul.

sara sa...

go girl! ge bekräftelsemonstret vad det behöver!

Anonym sa...

jag blir förbannad när jag blir raggad på på tunnelbanan. det finns ju ingenstans att gömma sig
annat än bakom ögonlocken men där är trångt.

Anonym sa...

tiden som går, och aldrig kommer tillbaka, jag är du, du är jag. jag tror att vi skulle kunna dricka shots med Jenny

Anonym sa...

det är nästan så jag tror att min han och din han är samma person.

Anonym sa...

Hittade just hit och ÄLSKAR det du skriver och hur du skriver!!!