skavsår

och han ler när jag säger man ramlar visst i den här staden också, efter tre öl för mycket för en liten, halvkollapsad, sjuk och lycklig göteborgska. tonerna rycker tag och jag blundar; vaknar upp i ett rum med fördragna gardiner; som ett par extra ögonlock i min kamp mot solen. jag har slutat förstå mig på dagen; föredrar natten och det faktum att allt som lyser syns så mycket starkare då än när ljuset finns överallt. den här lördagen är endast metodiska, melodiska rytmer ur högtalarna; kaffe och jordgubbsjuice i sängen,

stirrandes på solstrålarna som försöker tränga sig in till mig.