skavsår

och dagarna är ett myller,
jag håller mig helst i min stadsdel; skriver, läser, dricker kaffe, studerar förbipasserande, allt bakom ett par solglasögon. en vän kommer förbi och pratar och smyger runt ämnen. jag lyssnar på ep:s som gamla romanser släppt och undrar om de minns mig.
dagarna är som de glimtar av verkligheten man får syn på mellan tunnlarna på metron. små explosioner av broar, vatten, träd och sol; människor i sammahang. små explosioner av liv mellan varje tunnel. vackert, men inte lika tryggt som mörkret. små passager av insikten av att man borde åstadkomma något.

ljuset sticker i mina ögon när jag kommer hem. jag vaknar fem timmar senare och minns inte riktigt att jag lagt mig i soffan. sex missade samtal på mobilen och en full kopp kallt kaffe på bordet. det påträngande ljuset har gett vika för det där djupa, tunga, behagliga mörkret.
jag vet inte,
ser ni mig på min franska balkong medan regndropparna faller mot takblecken? en cigarett mellan två rödmålade läppar; brunt hår i en knut mitt på huvudet. kanske är det för mörkt ute, jag vet inte. men natten är trygg, ensamheten behaglig medan regndropparna faller lika tungt mot asfalten som mina fotsulor mot parketten.
och himlen är midnattsblå, inte svart.