you're running around, sipping wine, acting like you're having such a bad bad time

och jag lyssnar nästan bara på fibes oh fibes! i dessa dagar; när jag susar på min röda cykel genom alléerna, läser böcker i min ensamhet vid dammen i botan, går dessa gator upp och ner precis som jag gjort så länge nu,
och sedan på kvällarna sitter jag på balkonger i sekelskifteshus i vasa och dricker vin och skrattar, dansar lite på båtar och dricker mer vin och inatt flydde jag nykysst en av alla norrmän som invaderat stan och det var tur att han min vän sprang på mig där på vasagatan när jag kom raglandes fram med skorna i handen och lite för hög promillehalt för annars vet jag inte riktigt hur det hade gått, för alla vagnar slutar ju gå så tidigt.
men det är närmare hem till honom och med hans arm som håller mig uppe verkar vägen kortare och klockan fyra tuppade jag av i en extrasäng i hans nytvättade t-shirt.

ute vid havet är dagarna sommarlata - lite för sommarlata för rastlösa jag, så jag är bara där någon dag i taget helst; låser liksom inte in mig, isolerar mig just nu.
istället dyker jag upp ganska tidigt på mornarna, tar igen förlorade eller bara bortprioriterade timmar av sömn i hängmattan i några timmar innan vi kanske åker ut med båten,
och med salta läppar, sommarhår och bruna ben finns ingenting annat än jag och havet där vi susar fram över det blå; jag längst fram i fören så att jag nästan kan tro att jag flyger.
och jag räknar upp allting och det låter som ett ganska fint liv antar jag.
jag antar så,
men ändå?