we treat mishaps like sinking ships and i know that i don't want to be out on drift

och så sitter jag i huset vid havet igen,
lutad mot väggen, andas salt luft genom det öppna fönstret och jag hade ingen jacka på mig när jag gick hemifrån idag.

och det tar lång tid innan solen går ner nu,
men nu sitter jag i skenet av tända ljus på fönsterbrädorna och jag väntar på någonting men jag vet inte riktigt vad.

idag tog någon min hand och sade att hon inte tyckte om att se mig sådan här.

idag gick någon annan fram till mig och sa att det var viktigare att jag mådde bra än att jag gjorde allt det där jag borde göra.

och jag är för involverad i mig själv för att förstå hur jag mår.
hur skulle det kunna vara på något annat sätt än så här?
jag vet inte vad jag väntar på.