nothing breathes here in the cold, nothing moves or even smiles, i've been thinking some of suicide, but there's bars out here for miles

och han skrattar till när jag säger inte officiellt som svar på hans fråga om jag röker,
säger så började det för mig också, ska vi dela på en då?
och så går nyårslöftet som jag aldrig gav i spillror efter bara tre dagar.
han önskar arcade fire och drar med mig ut på dansgolvet, stryker undan den där hårslingan för vad som känns för tiotusende gången på några timmar,
och jag har aldrig dansat tryckare till indierock förut.

och det andra löftet jag aldrig gav, att inte följa med människor hem som jag inte känner, går också i spillror.
han är annorlunda; försöker inte stirra sig förbi iris och pupiller och se vem jag verkligen är,
han pratar om allt han kan och för första gången på väldigt längre känner jag mig som den dumma lilla flickan som bara kan komma på espresso och vin som fritidsintressen.
det känns konstigt,
men han tar igen det ute på balkongen när han lutar sig över den där metern mellan oss och kysser mig på pannan, kinden, läpparna.

han är blond,
envisas med att fläta in sina fingrar mellan mina,
säger att det inte har gått en dag de senaste två veckorna då han inte varit antingen full eller bakfull, och jag kan le och säga att jag vet vad han menar.
han får mig att vakna på det bästa sättet någonsin,
och när jag går därifrån efter en puss som adjö vet jag inte vad jag ska tycka om honom,
eller om mig själv.