not to fall, i lean against the wall

och jag klär på mig,
den randiga tröjan.
jag sätter mig vid bordet, försöker att inte titta ut genom fönstret,
dricker två dubbla espresso i hopp om att känslan ska försvinna.

min hy är grå,
förutom den runt ögonen,
för den är mest röd,
svullen.
mina naglar är avbitna,
försöker väl tugga bort det där som skriker o:n i min mage.

jag packar väskan,
så jag kan gå till gymmet direkt i eftermiddag;
handduk, t-shirt, tights,
det livsnödvändiga sminket,
så jag i alla fall kan måla fram liv på kinderna.

jag tar på mig skorna,
men råkar se ut genom fönstret till slut.
sätter mig på en stol och det går inte.
jag går inte.
jag blir sittandes där.
det har gått två timmar sedan jag skulle gått nu.

det har regnat varje dag i fyra veckor.
jag orkar inte gå ut mer.
jag regnar bort,
långsamt,
sakta men säkert.

om jag fick önska en enda sak nu,
skulle det vara en dag,
en enda,
med sol.