i ligger det vackra foton,
svartvita och sepiafärgade,
och jag minns att hon hade systemkameran med sig till paris.
i några minuter åker jag tillbaka i hjärnan,
minns färgerna i staden,
saknar att inte veta om jag ska älska eller hata staden jag är i för att jag kan varje gatsten utantill.
och där står jag i skinnjackan i svartvitt,
lutar mig mot räcker vid sacre cour,
lutar mig över mer tror jag,
stirrar ut över staden,
ser inte in i kameran
bara ner mot marken,
och jag ser ut som om någonting fattas.
jag vänder på kortet och läser
du har alltid velat bort, iväg baby.
sedan ringer jag henne och säger att det finns billiga biljetter till berlin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar