måndag, december 10, 2007

you spun your web, sorrow and grief, your life's a poem oh, so it seems

och hon röker för det är ett sådant där ställe där man måste röka,
som att sitta i rom en decemberdag,
här drömmer vi oss bort flera dagar i veckan,
vi blev just fotograferade av ett magasin på väg förbi,
och jag pratar med den italienska äldre fotografen,
mest för att det finns få saker som gör mig så glad som italienska gubbar.
volete stare qui o lá?
hai capelli como un angelo,
e tu como biancaneve.

hon röker och det är blå himmel idag,
sju grader plus och vi har bara umgåtts några gånger än,
men hon kan inte låta bli orden,
att jag håller allt inom mig,
att jag aldrig ser tillbaka,
gör jag det?
och jag blir förvånad över att hon redan märkt.

hon säger att hon borde göra samma sak,
att det är rätt sätt,
att bara låta det vara,
lämna det,
aldrig gråta,
bara trycka ned det,
och jag måste skaka på huvudet och fånga hennes ögon,
nej,
det är inte rätt sätt,
och jag vill säga till henne att aldrig någonsin bli som mig,
men jag tror inte att hon skulle förstå.

non sono biancaneve,
solo una principessa di ghiaccio.

2 kommentarer:

Daniel Storey sa...

Jag hänger med hyfsat men lyckas inte tyda biancaneve...

trasselfia sa...

det är egentligen rätt lätt, tänk bianca och neve (snö).