måndag, oktober 22, 2007

vinden håller tal vid en hamburgerbar

och när hon sträcker ut handen och rör vid min axel lite stelnar jag till, blir till en av de där lyktstolparna som följer vägkanten, så där som jag alltid blir när någon rör mig;
för det mesta vet jag helt enkelt inte vad jag ska göra; ska jag röra tillbaka, le lite, luta mig lite bakåt, framåt, åt sidan? jag vet inte hur man ska göra när någon rör vid mig. det känns farligt. det känns för nära,


och jag ryggar alltid tillbaka samtidigt som mitt hjärta slår ett slag i otakt.

sedan springer jag runt på stan hela dagen, letar efter hyllor till garderoben, den som jag har målat så fin; vit, den finaste färgen. jag pratar lite italienska, lyssnar på min ipod på min väg genom vasa och försöker hålla mig vaken medan jag låtsaslyssnar på min väns ensidiga samtal över lunchen som jag inte direkt äter, tränar, duschar, äter kycklingsallad och tvingar mina fötter framåt framåt medan jag väntar på att telefonen ska ringa; snälla, ring nu då; något som jag så klart absolut aldrig skulle erkänna för mig själv för se, fötterna fortsätter framåt och nej, inte gå på brunnar eller gliporna mellan gatstenarna, fortsätt fram och låtsas som om du inte ser han den där som står där i hörnet och ser efter dig;
fortsätt,


och sedan faller mörkret över staden precis så som det faller över mig och jag faller och det är inte lika vackert som hur de där röda höstlöven faller på gruset,

jag faller och ramlar in på en spårvagn där jag kryper ihop, men snart stannar vi vid nästa hållplats och där går en man i svart jacka på och ler ursäktande mot mig, kan jag sitta här? och jag ler lite och nickar och sedan tar han upp en bok,

och plötsligt slappnar kroppen av och det dunkar inombords, behöver någonting men vet inte vad, funderar medan jag känner hur armen och benet slappnar av, rör sig nedåt,

och innan jag vet ordet av så sitter vi där; jag och mannen med den svarta jackan, tätt intill, och varje gång han byter sida så pressar han armen lite mot min,

han rör mig,

och för bara en sekund faller allting på plats.

Inga kommentarer: