tillsammans är man mindre ensam

och vi går och köper popcorn och kryper upp i biofåtöljerna, av med skorna, upp med fötterna, och sedan kommer filmen och det gör mig alldeles varm inuti, alldeles varm, och jag sitter med ett desperat leende på läpparna hela tiden för att den är så fin och där när vi sitter där tänker jag att kanske någon dag så kommer jag inte längre att känna mig ensam, kanske kommer någon dag någon komma som jag kommer våga berätta allt för och sedan kysser de varandra på bioduken och jag tror att det var den finaste film jag någonsin sett.