every party has a winner and a loser

och min väska står på andra sidan av rummet; det där typiska ungkarlsrummet, temporära. hans kläder ligger utspridda överallt och mina ligger invirade i lakanen och han sa att han inte tänkte att vi skulle ta det så långt, han sa faktiskt det där på nattklubben ett par timmar tidigare när jag ljög och sa att jag inte ligger med killar jag inte känner,
han sa att han bara inte kunde släppa tanken på mig, att han bara ville se mer av mig, höra min röst lite till innan jag tog planet bort imorgon, men ändå ligger han plötsligt på mig,
och plötsligt är hans läppar och händer överallt, och jag ligger där, förvirrad och förtvivlad, försöker trycka bort honom och hans händer som trycker hårt, för hårt; håller fast,
men jag säger aldrig nej för jag är inte säker på att det inte är det här jag vill,
det var väl det här jag ville?
och han stannar upp och frågar vad det är han gör fel, får han inte röra mig? och jag säger att jag inte vet, att det inte är någonting men han vägrar lämna det, frågar varför jag inte bara kan säga vad jag tänker, känner, och jag vet inte riktigt vad jag ska göra för att han ska sluta fråga mig sådana där frågor, så jag drar honom emot mig och låter hans händer trycka hårt igen och tänder bita fast medan det enda som ekar i hjärnan är frågan om vad håller jag på med? och framför ögonen suddar jag medvetet ut allting, gör allting vitt,
som om lakanet låg som ett täcke över mig.

och efteråt vänder jag ansiktet mot honom,
ser hur han ser förundrat på mig, och sedan säger han du är vacker. konstig men vacker,
innan ögonlocken sluts och hans haka faller ner mot bröstet som jag lätt trycker bort från mig.
och jag försöker att också somna, bredvid, men kan inte för det fortsätter eka innanför huvudet och blodet forsar runt i kroppen, i hjärnan och jag vet inte riktigt vad jag ska göra, men plötsligt är det som om någon smäller till mig i pannan och jag tänker att jag måste härifrån, innan jag låter fötterna nudda golvet,
och medan jag drar tröjan över huvudet och lägger i mina saker i väskan där på andra sidan av rummet frågar jag mig själv varför jag åkte hit,
undrar verkligen,
men när jag stänger dörren bakom mig och går huttrandes ut i den frostiga morgonen inser jag svaret;
jag ville bara ha ett par armar som skyddade mig ifrån de där drömmarna.
jag ville bara ha någon som höll om mig medan jag somnade.