mitt hjärta slår så lätt nu för tiden.
jag flyger till paris och kysser män med mörka ögon,
en dag efter att någon med ljusa ögon hållt fast mina händer i sin säng.
jag trodde att sådant borde kännas mer,
men jag antar att det inte var så farligt som hon som jag berättade det för verkade tycka.
när vet man?
mitt hjärta slår så lätt nu för tiden,
och det gör mig förvirrad.
jag vet inte riktigt vad jag ska göra,
för det är någonting mittemellan nu;
det är inget vemod, ingen melankoli som trycker mina axlar ner mot asfalten,
men inte heller några vingslag som för mig uppåt, mot det blå.
det slår bara lätt, som om det inte slog alls,
och jag vet inte riktigt hur jag ska göra för att känna det.
jag leker med andra.
jag leker med mig själv.
jag går ut och dricker vin varje kväll men det ger ingen verkan längre.
slagen i bröstet blir varken snabbare eller långsammare,
det bara slår,
det där envisa hjärtat,
den där envisa takten,
så lätt,
och när en annan man som jag inte vill ska röra mig lägger armen runt min midja orkar jag inte ens bemöda mig med att gå därifrån.
det kanske är såhär det ska vara?
det kanske är så här det ska vara?
det kanske är så här det är att vara vuxen.
kanske är det där jag längtar efter bara en liten dröm om att vara barn igen,
om att inte veta allting om världen,
om att inte förstå.
kanske har jag bara vant mig,
kanske är det så här man ska göra.
kanske ska man låta främmande män lägga armen om en,
kanske är det så man ska starta något nytt?
jag vet inte hur man gör.
kanske är det så här det är att vara lycklig?
kanske är det så enkelt som att inte vara ledsen.
kanske har jag alltid haft fel,
det kanske bara är svart mot vitt i alla fall.
jag vet inte riktigt.
jag vet inte vad jag ska göra.
mitt hjärta slår så lätt nu för tiden;
och jag är förvirrad.
5 kommentarer:
Jag gillar dina texter. Riktig bra o gripande. Känner igen mig i vissa!
Trassel, ibland skriver jag ut dina texter och sparar, för ibland känns det som om jag är gömd nånstans mellan dina rader
Du skrev nångång att vara van är som att vara besatt av djävulen, jag tror det också
Hoppas ditt hjärta snart börjar slå hårdare
hej yen, tack, vad bra, jag borde inte tycka om att folk känner igen sig men jag måste erkänna att det känns lite bra...
och mary, nu ler jag lite, gud så fint att du skriver ut mina texter och sparar, tänk, nu blir jag så glad att jag kan... åh... jag vet inte... du vet... jag blir glad.
ja du skriver verkligen helt underbart vackert. jag är fast!! men det är klart du inte ska finna dig i en situation du inte känner att du trivs i. visst verkar just den situationen mer och mer vanlig, otäckt påtaglig skulle jag vilja säga just nu. jag har också funderat de där tankarna och undrat det du undrar. jag har till och med försökt finna mig i den där situationen, men jag slutar alltid där jag började, och inser att det där inte alls är vad jag vill. nej, finn dig inte. ha tålamod. det är inte så det är för dig i alla fall. då hade du inte tvekat och uttryckt dig som du gör. glöm inte bort dig själv. kram.
hej la linda! vad fint att du tycker om det, jag tycker om dina kommentarer! de är så långa, man måste liksom koncentrera sig lite när man läser dem. det är roligare att koncentrera sig när man får le efteråt.
Skicka en kommentar