our heroes withdrew

om dagarna ligger jag hemma en del, försökt driva ut det där viruset som har levt ett lyckligt liv inuti min kropp de senaste tre veckorna, men jag har tröttnat på det för det mesta och även om jag vaknar klockan fem på mornarna av att jag inte kan svälja utan att någon skär upp hela min hals samtidigt som den där lilla djävulen som sitter med en hammare på insidan av mitt huvud, även om jag antagligen borde bädda ner mig och se på ordjakten tills gröten i mina bihålor har lagt sig så orkar jag inte, teven är så ointressant, gör mig rastlös, så för det mesta tar jag bara mina tio milliliter hostmedicin och en nässpray i väskan och går ut i alla fall.
ute är det septemberväder, oftast regnar det när jag glömt jackan och ganska ofta är det strålande sol när jag har virat den största halsduken runt min såriga hals, men jag fryser inte direkt, orkar inte, klagar lite för syns skull när jag möter upp vänner på caféerna men egentligen så gör min dyblöta kofta mig inte så mycket,
det är mest skönt när jag kommer hem och får byta om till tights och den där gamla luvtröjan, när jag ställer mig och lagar kycklingthaisoppa med massor utav kryddor i. den blir alltid god men jag får aldrig i mig mer än en halv, kanske en hel skål om den är liten, men det känns ändå duktigt att ha ansträngt sig lite och soppa går ju faktiskt bra att frysa in. sådana små resonabla meningar säger jag till min mindre resonabla sida, den där som tar upp mer och mer plats, och jag svarar inte i telefonen när den ringer för jag vet inte riktigt vad jag ska säga,
kanske sitter jag och stirrar på det där a4-arket som jag borde lägga mer tid på, det där som borde bli avsevärt fler än ett a4-ark, men för det mesta tar jag bara femton milliliter morfinhostmedicin och en ipren eller två och sover bort kvällarna som jag vet ändå kommer att bli rastlösa. ibland ljuger jag och säger att jag var ute igår bara för att jag ska verka ha något slags liv men om jag ska vara ärlig så orkar jag inte ha ett liv,
jag sover hellre bort mina kvällar nu,
och om mornarna så vaknar jag ofta med förvirring av drömmarna´.
ibland handlar de om mintgröna hästar,
men för det mesta handlar de om honom.