fredag, september 21, 2007

she sent me an sms, but it felt more like an sos

och det är nog bara fem,
kanske tio centimeter mellan oss där i soffan,
och det är som om elledningar sicksackar mellan våra ben,
spänningen är som en sytråd som dras åt,
lite närmare,
bara lite närmare?

jag har en stormvind i min mage och den virvlar upp,
ut,
överallt,
genom armar och upp i huvudet och huvudet är lätt,
snurrar runt sig självt så många gånger att jag tappar räkningen,
blodet forsar genom kroppen,
och jag vet inte vad som pågår.

och jag flyttar upp benen,
han harklar sig och sätter sig tillrätta,
två centimeter ännu närmare,
och jag tänker att jag dör nu,
om mitt ben inte får röra hans nu kommer jag att dö,
om jag inte får känna någon slags värme,
någonting som tinar upp mitt kalla blod,
och mitt hjärta dunkar i otakt;
någonting är fel,
men så är det alltid.

en centimeter till, och så flyter vi ihop,
andas ut,
och jag vet att det inte är honom jag vill ha,
bara hans kropp bredvid,
och någonting är fel,
någonting är alltid, alltid fel.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Du skriver att något alltid är fel. Är det hos Honom eller i dig? Sagt väldigt, väldigt försiktigt och i all välmening - känner nämligen igen mig väldigt väl i mönstret. För mig handlar det mycket om att våga, att acceptera och släppa taget - lättare att hitta något jag inte vill ha och komma undan...

trasselfia sa...

åh, det är klart att det är jag. men jag lever med någon hopplös idé om att om det inte känns rätt så är det inte rätt, oberoende av vems fel det är. de få människor jag har kunnat tänka mig en framtid med (för att inte tala om han den där jag nog aldrig kommer komma över) har det liksom klickat till med. våra meningar och skämt har passat ihop med varandra.
och även om jag hittar några sådana då och då så är jag inte alls i stånd att ge mig hän just nu. jag tror jag måste dra mig själv uppåt för att inte dra den andra neråt,
om du förstår?
jag önskar att jag någon dag, snart, kommer kunna göra allt det där som jag borde göra.
tack för kommentaren, de är intressanta när de är välskrivna!
(egentligen gillar jag bara att prata om mig själv... :)