these canals it seems, they all go in circles, places look the same, and we're the only difference

och eftersom alla verkar jobba när jag är ledig ger jag huset ute vid havet en chans, och se, himlen har spruckit upp och är blå, och vimpeln i flaggstången vajar i vinden.
huset är tomt förutom på den gamla hunden, och klockan är bara åtta på morgonen. jag driver runt, plockar, går ut en sväng med hunden, och sedan går jag ut och kör i gång gräsklipparen på det där gröna som har växt sig väl över vad som är fint, till och med i en vildvuxen trädgård. nya rosenbuskar har börjat sticka upp mitt i gräset, de har nog spritt sig och jag är noga med att klippa runt om, tänker att det blir fint nästa sommar när de vita rosorna tar upp ännu mer plats. tomten är stor och det tar ett tag att klippa den, men det är skönt att få röra på sig, och jag plockar till och med upp krattan och börjar räfsa undan det klippta gräset, upp i små högar. sedan är klockan halv tolv och jag går in och tar på mig min bikini, för trots att jag var ganska brun för ett tag sedan har de tre veckorna av konstant regn gjort mig mjölkvit igen, och därmed gäller det att passa på att fånga sol medan det går. jag somnar i solstolen nere på däcket där det alltid är lä, och vaknar av att postbilen kör förbi.

telefonen ringer några gånger men jag väljer att låtsas som om jag inte hör. jag äter absurda mängder vattenmelon och går och handlar keso och knäckebröd. sedan när jag inser att det blåser för mycket för att sola går jag in och tar en lång dusch, innan jag sjunker ner i världens mjukaste soffa med en bok.

huset vid havet är så fint.