Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
http://theresthistasteinmymouth.blogspot.com/
relativiteter@hotmail.com
arkiv
- januari (1)
- december (12)
- november (19)
- oktober (36)
- september (8)
- augusti (17)
- juli (13)
- juni (12)
- maj (21)
- april (28)
- mars (28)
- februari (14)
- januari (10)
- december (7)
- november (7)
- oktober (7)
- september (11)
- augusti (13)
- juli (8)
- juni (14)
- maj (11)
- april (14)
- mars (13)
- februari (17)
- januari (15)
- december (15)
- november (10)
- oktober (14)
- september (12)
- augusti (19)
- juli (24)
- juni (22)
- maj (18)
- april (19)
- mars (20)
- februari (22)
- januari (22)
- december (22)
- november (22)
- oktober (32)
- september (24)
- augusti (29)
- juli (36)
- juni (31)
8 kommentarer:
AJ
i hjärtat
du vet
sådär så att det stannar, händerna börjar skaka och blodet verkar rinna ut i en pöl omkring dig på asfalten,
bara för att sedan känna absolut apati.
aj,
jag vet.
oh. aj. det är sådant påminner om att det känns och hur det känns. mycket mer.
att det finns känslor som träffar hårdare än knytnävsslag.
kram.
Pratade med en vän på msn igår... Han frågade hur det kändes när mr. J hade varit otrogen mot mig.
Å:
Det kändes som att han tog mitt hjärta och drog ut det. Det kändes som att någon hade kapat mina ben, jag visste inte hur jag skulle ta mig framåt. Jag var helt apatisk. Kritvit. Åt ingenting. Tänkte ingenting. Kände bara ett extremt stort blödande sår. Ville bara försvinna. Ville inte att någon skulle prata med mig.
Åkte ner till farmor och farfar och bara satt. Åt lite, kräktes upp det igen. Log inte en enda gång. Kunde inte sova...
Farfar och jag var ute och gick. Farfar som vanligtvis inte pratar känslor pratade känslor. Jag var bara tyst.
Farmor lagade favoritmat efter favoritmat. Jag bara petade.
En stor bit av mig dog. Den där biten som säger att kärlek är osårbart.
Så var det.
Och jag var fast besluten att han inte skulle lämna mig. Så jag tog till allt för att få honom att stanna.
Det är enda gången jag har brytit ihop. Enda gången...
Det är därför jag tycker skavsår är så bra, hon beskriver det så träffande.
becca - mm, sådär oväntat... som ett bakhåll, och kvar sitter du ensam och undrar vad som verkligen hände och om det verkligen är sådär du känner?
å - jag har aldrig haft något som varit otrogen mot mig (vad jag vet i alla fall), dock har jag varit den sista att veta om alla nya. men det är allt det där med att kärlek kan vara så svart, att trots att den kan vara det vackraste, trots att han kan vara det vackraste, så kan kärlek vara så svart och mörk och försöka ta livet av dig så många gånger. jag tror aldrig att man riktigt kommer över det där om man en gång upplevt det. vidare kanske man kommer, men inte över.
Trasselfia: Det var att sitta fast i ett hål av smärtande kärlek som jag tycker du beskriver bra, inte otrohet i sig...
Och man kanske inte kommer över det, men man kan gå vidare.
å - mm, jag förstår, och tack. till slut har man inget annat val än att gå vidare. man kommer alltid vidare om man bara håller sig något sånär upprätt.
ja precis. jag vet att jag flera gånger ville att något sånt skulle hända för att jag skulle se och känna att jag inte kände så. men det gjorde jag (men inte längre).
Skicka en kommentar