och vi står där, speglar varandras ryggar,
min har en hand på sig,
den är inte din,
och jag misshandlar luften emellan oss,
det är ett kraftverk,
linor med el som sträcker sig mellan våra hjärnor,
hjärtan,
energi,
det sprakar,
och jag vet inte om det är kärlek eller hat.
jag minns dig inte längre,
vill inte.
du säger att jag är annorlunda,
fast ändå likadan.
att jag har låtit det ta över mig,
inte längre bara ögonblick av svärta,
nu mer minuter,
jag tänker att du har fel,
förr minuter,
nu dagar, månader.
jag minns dig inte längre,
minns inte hur jag brukade vara.
vill inte.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar