och han flyttar sig ett snäpp närmare i soffan i hörnet av baren, han som bara kom och satte sig bredvid utan presentation eller ett hej,
berättar varför han gillar den här baren så mycket och skrattar,
flyttar ännu lite närmare,
och jag sitter så still som bara jag kan, flyttar inte bort eller till,
det spelar ingen roll,
kom du,
jag bryr mig liksom inte längre.
och han frågar om jag vill leka lögnleken,
förklarar reglerna snabbt,
han bjuder på något att dricka om jag vinner,
säger att han kan se på mig att jag är duktig på att ljuga, men vill se hur,
och jag tänker att han inte har en aning.
vi leker, jag vinner, han bjuder, och jag undrar hur många gånger han har använt den här tekniken för att försöka få med sig någon hem.
väninnan i hörnet ger mig en konfunderad blick innan hon skrattar lätt,
jag ser hennes tänder blänka tvärs över rummet,
innan jag vänder blicken tillbaka mot honom.
han säger att mina ögon är de svartaste gröna han någonsin sett,
och mitt hjärta stannar till lite innan jag tänker det igen,
han har ingen aning.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
All cred för hur du skriver här! Så snyggt och så sant! Var fast från första raden!
Skicka en kommentar