they say the devils water it ain't so sweet, you don't have to drink right now, but you can dip your feet, every once in a little while

och han står framför mig i kön, han som kände mina vänner en gång och som jag inte har träffat, än mindre pratat med på år,

jag tyckte alltid om honom.

jag tänker att han inte känner igen mig ändå,
tänker,
varför skulle han?

han sätter sig vid ett bord och väntar på sitt kaffe,
jag beställer mitt och går åt sidan,
hör bakom mig
"jaså, så du börjar dagen med en kopp kaffe?",
vrider nacken,
ser honom le,
visst känner han igen mig.

vi pratar lite lätt,
orden flyger som fjädrar i luften,
han ler det där leendet några gånger till,
och jag säger saker som om jag bara vill att han ska förstå,
att jag minns.

jag tittar på klockan,
säger jag måste gå,
ha det bra,

han gör orden till förvirrat virrvarr,
får inte fatt på dem,
säger "lycka till",
fast jag vet inte till vad.
han ler skamset,
men han vet att jag förstår.

ett lycka till som inte är meningen,
kanske är precis vad jag behöver?

jag tar en klunk av mitt kaffe,
tänker det är perfekt,
tänker,
det kanske blir en bra dag idag.