and suddenly i don't feel fat anymore, i don't count my blackheads as a hobby, i don't count the marks on the wall, and i don't sleep well at all

och jag är svag ikväll, svag, svag, jag hatar att vara svag.
svag för att jag blir arg, svag för att jag inte kan hålla tillbaka, och det hela får mig att känna mig ännu svagare, för jag orkar inte bli arg, jag har inte energin,
det var så länge sedan jag slapp tröttheten,
jag minns inte ens.

och jag är rädd att jag inte ska vakna om jag inte ställer väckarklockan,
så den har blivit en rutin, varje varje natt,
och även om jag ibland tillåter mig att krypa tillbaka under täcket i en, två, tre, fyra timmar,
så spelar det ingen roll,
för jag är alltid trött.

och jag vaknar med huvudvärk från igår, och den ligger kvar, retar mig hela dagen,
och jag blir ostadig av två glas vin, och jag vet inte vad det är med mig.

och ibland vill jag bara höra någon fråga vad det är med mig,
även om jag nog inte skulle svara,
även om det är skönt att de inte bryr sig,
tydligen,
så skulle det kännas skönt om någon bara oroade sig.
fast det är klart, det är bara bekräftelse.
det är bekräftelse att vara ett vrak,
för visst har människor oroat sig,
visst oroade han sig,
men...

ge mig bara en anledning,
ge mig en anledning till att få glömma av väckarklockan,
en anledning till att få sova.
en anledning till att inte oroa mig för att inte vakna.
ge mig en morgon av solsken, ljus,
ge mig en morgon utan den gråa dimman som sköljer över mig när jag inser att jag måste upp.

ge mig bara en morgon utan en natt.