where the music never ends

och när han kom in brukade han le mot mig och fråga stänger du aldrig av musiken?
och jag brukade le tillbaka och skaka på huvudet.

och musiken sätter ord på, sätter ljus i mitt liv, hjälper mig att drömma mig bort, hjälper mig att fokusera, gräva mig ner i mig själv, ger mig små gnistor av vad som kan kallas känslor.
och musiken får mig att börja gråta, att börja le, den säger andra vem och vad jag är, musiken är jag och jag är musiken, vi är lika, summa summarum.

och den får mig att dansa, får mig att somna, får mig att slappna av eller springa snabbare, får mig att älska lite då och då, får mig att hata ibland också. den strömmar genom öronen, in i hjärnan, bearbetas och sätter ord på mina känslor, ger mig nya.
och ibland gav jag honom en hörlur och lät en annan röst förklara allt det där mina läppar, min tunga, aldrig kunde, kan, säga.

och om jag bara får en sak, ge mig åtminstone musik.