knowledge

och jo, jag vet att du inte heller mår bra.
jag vet att du aldrig gjorde det.
jag vet att vi såg varandra som sända från himlen, trodde att vi båda skulle ta varandra under vingarna och bära oss upp på jorden igen.
och jag vet nu, att man bara kan rädda sig själv.
och jag vet att den där jävla vetskapen tar bort allt som räknas.

och jag vet att jag stack knivar i ditt hjärta bara för att jag var så rädd för att förlora mitt.
men vad hjälpte det?
och jag vet att du betedde dig så där för att jag skulle förstå hur jag betedde mig.
men det gjorde jag inte förrän det var för sent.

och du visste att du älskade mig.
och jag visste att jag älskade dig.
men vi visste aldrig att vi blev älskade tillbaka,
för även om vi gick långt ut på kanten så vågade vi aldrig hoppa.
vi borde ha hoppat.
det är så dumt, man tror att man är säker från fallet bara för att man inte hoppar.
det är tvärtom.
man ska alltid hoppa.

och jag vet att du gav upp, att det var därför du tog henne.
och jag vet att jag låtsades som om jag inte brydde mig när du försökte göra mig svartsjuk.
men det var jag.
och jag vet att du inte ersatte mig med henne,
men ibland önskade jag att jag kunde ersätta henne.

och jag vet att du fortfarande stannar upp när vi träffas.
och jag vet att du fortfarande ringer mig.
och jag vet att vi fortfarande passar ihop som pusselbitar.
och jag vet att det gör lika ont varje gång jag ser in i dina ögon, hör dina ord och inser det.
och jag vet att jag faller lika hårt varje gång du är här.

och jag vet att jag inte skulle vilja göra någonting åt det.

och jag vet att jag förstörde allt.
jag vet att jag inte tog vara på dig, på mig, på oss.
jag vet att jag lät dig försvinna.

och allt jag minns är dina ögon innan du gick, och dina ord.
du frågade varför jag skulle vilja vara med någon som du.

och jag visste inte vad jag skulle svara.
för jag visste inte varför jag inte skulle vilja vara med dig.