it seems so out of context

återkommande drömmar från flera år tillbaka, alltid är det jag som springer ifrån, till, något, varför jag springer är inte det viktiga, utan substansen är att jag alltid springer för långsamt. mina fötter klistras alltid fast vid marken, paniken slår mig alltid och det enda jag önskar är att jag kunde springa snabbare.

undrar; vad är mening med allt det här egentligen? vem/vad/vart/varför är jag fortfarande här, ingenstans, mittemellan, lagom, mellanmjölk, ingenting någonsin, allt bara försvinner för lättvindigt. önskar jag kunde springa ikapp, åtminstone förlänga mina armar så att jag hann gripa tag men jag sover för lite och åt inte mina ärtor när jag var liten.

ifrån det här, till något annat; jag önskar verkligen att jag kunde springa snabbare.