it's not hard to grow when you know that you just don't know

och mitt hjärta liksom hoppar över ett slag eller tre när jag lyfter mobilen och ser att det är han som ringer.
han är otrevlig och jag frågar om jag kan ringa upp senare i stället eftersom jag jobbar, han säger okej då jag lägger på och frågar mig vad fan det hela är frågan om. han undrar om jag kan jobba för honom på tennisen i helgen, jag vill inte men hey du borde veta att jag skulle göra vad som helst för dig, allt det där jag aldrig skulle göra för någon annan.
och så blir han snäll och jag får förklaring på det sura och förlåter honom snabbt och han ringer fem gånger till och Am & I undrar vem det är som ringer hela tiden och jag vet inte varför han ringer.

och det är konstigt att ett telefonsamtal från en människa jag inte har träffat på två månader kan röra upp mig så mycket. det är konstigt hur min mage helt plötsligt vänder sig om och hur jag mår illa och hur du kan få mig att känna mig så sjuk och så glad på en och samma gång. bara du kan göra det, baradudududududu. trots att jag trängt bort allt så mycket jag bara kan så kommer allt tillbaka bara jag ser ditt namn på min display. jag hatar att det är så. och jag älskar det lika mycket. det är väl det som är problemet, därför jag inte kan släppa det.

och jag tycker om att det är så självklart när han säger hej det är jag och det blir varmt inuti när han säger kanonbra och skrattar sådär som bara han kan och fan.

och när jag som tack får ett du kan ringa mig mitt i natten närsomhelst och jag kommer och hämtar dig eller vad du vill så undrar jag lite vad som har hänt med hondennya?

och helvetehelvetehelvete jag tror att han just bjöd ut mig på bio.

och jag... jag vet inte. jag vet inte. jag vet inte.

men jag blev glad när han ringde. och ledsen. och alltpåenochsammagång.

vänta nu... bjöd han just ut mig på bio?

?