i should have given you a reason to stay

jag förstod inte dessa kvinnor. alla de som stannade hos sina män trots att de blev behandlade som skit. trots att de blev misshandlade, psykiskt eller fysiskt. alla de som inte var lyckliga.
jag tänkte att sådan kommer jag aldrig någonsin bli. ingen kommer någonsin kunna stampa på mig, så dum kommer jag aldrig bli.

det var innan jag träffade G.
jag säger absolut inte att G misshandlade mig. han skulle aldrig drömma om att skada mig, varken psykiskt eller fysiskt. faktum är att han han skadade mig psykiskt, men det var precis det han inte ville, precis det han inte trodde och precis det jag aldrig lät honom veta.

och när jag väl nämnde det så blev han så ledsen att han lämnade mig. för att han trodde att jag skulle må bättre utan honom.
det gjorde jag inte. det gör jag inte.

men G fick mig att förstå att det finns vissa människor som man inte kan lämna. det finns ett hopp, ett litet snöre som binder tillsammans er och snöret går inte att klippa av.
man kanske är rädd att man aldrig kommer att hitta något bättre.
tänk om känslor som dessa aldrig kommer tillbaka.
tänk om jag ångrar mig.

och jag misshandlade mig själv istället.
jag försökte göra allt det där som jag inte hade gjort innan, göra allt det där som hade skadat honom ogjort genom att försöka gottgöra för det dubbelt.
jag lät honom komma varje kväll, och jag höll honom så hårt och jag smekte honom så mjukt och jag såg honom i ögonen och försökte skicka all min hopplöshet och min kärlek över till hans huvud genom hans ögon, men han kunde inte ta in det.
det var för sent. jag var för sen.
och jag kysste honom om och om igen och jag lät honom göra vad han ville med mig och tänkte inatt kanske han stannar, inatt kanske allt blir bra igen om jag bara håller honom tillräckligt hårt.
och varje natt slutade med att han efter en halvtimmes sömn vaknade, sa ett kort jag måste gå nu, reste sig upp, klädde på sig och gick, med bara ett vi hörs, inte ens en kyss.

och jag grät mig till sömns varje natt. och jag hatade honom. och jag hatade mig själv.
men jag lät honom aldrig veta något.
jag sa aldrig ett ord.
jag var tom. jag kunde inte släppa honom hela vägen in och det sårade honom så mycket. för han trodde att jag inte ville. han trodde att han inte betydde något.
han gick varje natt för att jag aldrig bad honom att stanna.

jag hade honom. men jag slängde bort honom.
flera gånger.

till sist slängde han bort mig.

och jag kan inte ge honom en anledning till varför han skulle ha stannat.

det är bara det att det gjorde så ont.
det gör så ont.
såontsåontsåont.

jag antar att man får vad man förtjänar.