don't think just do

en sådan där natt, när han gick mitt i natten så följde jag honom till dörren och såg honom gå.
han gick ner för trappan och jag gick bort och ställde mig i dörren till köket så att jag skulle kunna se honom vid sin bil genom köksfönstret.

efter några sekunder dök han upp i blickfånget. jag såg honom, men stod själv så långt ifrån fönstret att han inte såg mig.
han låste upp bilen. men han klev inte in i den. i stället vände han sig om och såg upp mot mitt fönster. och så stod han i en evighet och jag stod i köksdörren i en evighet och vi såg på varandra utan att ens veta om det i en evighet, båda väntandes på något som vi inte hade en aning om.

och jag kommer ihåg varje andetag, hur min mage vände sig ut och in och hur mitt hjärta liksom tryckte så hårt på mina lungor att de där andetagen blev svåra.

efter att evigheten tog slut så vände han sig om igen och satte sig i bilen.
och körde iväg.