log at 25

hemma igen efter ett 9-timmarspass på jobbet... jag är lugnt värd de här tre ledighetsdagarna nu. har inte ätit något sen frukost. verkar som om jag blivit immun mot hungerkänslor nu precis som mot alla andra känslor. det ska inte vara så här. det är som om jag går runt i en dröm och inget är på riktigt. ingenting är på allvar. ingenting betyder något.

och jag vet att A tror saker. och jag vet att jag har gett A många anledningar att tro saker. och jag vet att A kommer att hata mig när han får reda på hur allt egentligen är.
för visst kommer jag att få betala för det här. så är det alltid. jag har alltid varit den som gett människor falska förhoppningar och falska känslor. men det är inte så lätt att ge något när man själv inte har något annat än just falska förhoppningar och falska känslor.

men jag vet hur mycket jag kommer hata mig själv om jag förstör allt mellan oss.
jag vet hur helveteshundarna kommer äta upp mig inifrån.
inte för att det verkar finnas så mycket att äta upp längre.

jag och K satt och drack kaffe och snackade ett tag. jag tycker om K, hon får mig att skratta. G's (Hans) demo var på cd-spelaren och vi började snacka om bandet. jag sa att jag kände dom, och hon frågade hur, och jag sa att G var min före detta. K vet vem G är, så hon blev lite förvånad och började fråga de vanliga frågorna. hur länge var ni tillsammans? vart träffades ni? när gjorde ni slut?
och så den där som alltid kommer, som jag aldrig kan svara på.
varför gjorde ni slut?
jag känner hur mina ögon fylls med svärta och grått och känner hur jag tittar ner i bordet, letar efter ett svar, något som kan få henne att förstå.
för att vi inte kunde prata.
för att vi inte vågade satsa.
för att vi var för rädda för att förlora varandra.
vi var för rädda att förlora varandra. så vi gjorde slut.

det är ironiskt. och hon skulle inte förstått. det skulle inte jag heller ha gjort om jag inte hade upplevt det. så det fick bli det gamla vanliga svaret.
vi fungerade bara inte tillsammans.
det är inte osant. det lämnar bara mycket mycket utanför.

och jag ser på hennes blick att min kropp visar att jag är ledsen, fastän jag försöker så att verka oberörd.
vad jobbigt.
äh... det var länge sen.
det var väl inte så länge sen.
jo... det var det.
punkt. inte prata mer.

punkt.