skavsår

och jag är tillbaka i min tonårssäng. får svårt att sova; hemsöks av tafatta händer och kvävda stön. jag vaknar sent, ensam i huset; blundar och räknar rum. elva rum, tre altaner och två människor som samsas om all denna yta. öppnar ögonen och ser mig omkring - det här är inte mitt rum längre. min mor påstår att hon bevarat det, men ingenting står där jag en gång bestämde att allt skulle stå. hon har missat helhetsintrycket. alla mina gamla böcker mot de vita väggarna. jag lägger mig på sidan; studerar tavlorna på väggarna. funderar på att ta dem med mig men inser att jag aldrig kommer kunna ta ner dem. de hör hemma där. gult, grått och blått mot vita väggar.

jag sänker mig under ytan i badkaret. allt är tyst och blekt i beige; grått; vitt. jag sträcker på nacken och ser slöjor av vitt dra förbi utanför fönstret. allt är tyst

jag blundar och tillåter mig att spela upp scenariot en gång till. ögonlock som biodukar; hur jag ställer mig med ryggen mot dig och känner hur din blick bränner. jag vänder mig inte om -  du blir till aska och jag blir till snö. 

jag vet inte om jag sårar dig.

du har aldrig låtit mig veta, och jag har aldrig haft karaktär nog att leta efter tecknen i dina ögon.

det spelar ingen roll längre ändå.

har vi spelat ut våra roller i varandras liv nu?

kashmirtröja, vörtbröd, espresso och en öppen brasa till frukost.

tystnad.

kungsgatan irriterar mig fastän den inte ens är full av människor.

sorlet.

kylan är rå i den här staden; biter mig i kinderna.

luften smakar friskt. 

jag ler mot asfalten när dina vänner hälsar på mig.

tänder en cigarett.

den här staden och du.

jag undrar om ni vet hur stort avtryck ni gjort på mig.