den här känslan som jag har är inte min

och jag hoppar på elvan på stigbergstorget och
tittar lika vant som förr ut över masthuggstorget, kommersen,
stenaterminalen någonstans i mörkret utanför och
jag lämnar staden nu,
tänker med ett leende att jag inte vill vara här längre när jag tar tre trappsteg ner,
mitt hjärta lättat över att jag slapp träffa dig,
går rakt fram och jag är säkert bara en meter ifrån bänken när jag inser att det är du som sitter där för
mitt liv är en evig filmscen,
och jag hinner precis fånga den där paniken i dina ögon innan jag
vänt mig om;
och tio sekunder senare tänker jag att det inte är första gången du sitter kvar medan jag är trehundrasextio grader om,
sextio kilometer i timmen;
femtio mil bort från dig igen,