utanför fönstret ligger molnen över världen så som mitt täcke ligger över mig. åtta dagar utan sol; jag tittar ut på gården och tänker att löven hade varit vackrare i höstljus. tystnaden ligger tung i lägenheten; bryts sporadiskt av flygplanen som flyger in över staden. alla städer jag aldrig har sett ekar i hjärtat ibland. jag stannar inne i stormens öga; fram och tillbaka över trägolven i någons vita frackskjorta. chokladpraliner och rosor på köksbordet blandas med gårdagens tvätt, och ibland är det lättare att inte göra någonting alls än att försöka välja bara en av alla världens möjligheter.
2 kommentarer:
åh gud, du är bäst.
Ja gud, så vackert beskrivet. Jag har själv haft känslan men inte kommit i närheten av att klä den i så träffande ord.
Skicka en kommentar