och jag har inte sovit på tre dagar när jag till slut sätter mig på en uteservering med en vän och ett glas rosé. solen skiner och männen som går förbi ler mot oss och plötsligt släpper allt och jag ser ut över en av världens vackraste städer,
viker ihop dig och mig och förseglar oss och tar det
inte med mig i varken hjärtat eller i fickan;
viker bara ihop oss och
låter det stanna med dig i göteborg,
medan jag ritar en liten fågel på min handled.
tisdag, augusti 25, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
får en stor klump av göteborg där jag vuxit upp. har nog vikt ihop oss och kastat oss åt helvete...
jag har göteborg i mina vener, artärer, rakt igenom hjärtat upp till hjärnan. kullersten och regntunga skyar över lyftkranarna. men som med alla andra kärlekar jag har kommer vi aldrig riktigt ikapp varandra.
Skicka en kommentar