torsdag, juni 18, 2009


och jag röker en cigarett, kämpar mot bakfyllan och lyssnar på hurricane gilbert medan jag väntar på att min fina vän ska dyka upp efter att inte ha sett de där ögonen på sex månader och det spritter i mig när jag slänger mig runt hennes hals och hon pussar på mig och säger att jag är det sötaste hon vet.

en timme senare befinner jag mig vid kanalen och jag säger okej, bara en öl då men inget mer, men finner mig ändå avnjutandes rosé på en uteservering alldeles strax, och när vi har hunnit hälla i oss två flaskor hemma hos mig innan klockan ens blivit nio står hon och skriver med kajal på min spegel medan jag röker i fönstret och spelar musik som får henne att gråta.

på vår favoritbar beställer vi shots innan solen gått ner och jag har något vagt minne av att jag inte skulle dricka idag men det har ju verkat gå i stöpet redan så jag beställer in lite vin och imponeras och blir lite rädd för hur mycket alkohol som får plats i min lilla kropp,
men hon är ju ändå hemma och jag har nog inte ens insett att hon saknats mig så här mycket och jag berättar om min underliga vår och hur dåligt jag mått och nämner att jag är glad att hon inte varit hemma, för jag vet att det hade gjort henne ont att se mig.

kvart i tolv kan jag nästan inte stå upp längre så vi ramlar in i en taxi och han spelar håkan för oss och jag behöver bara betala fyrtio kronor, och jag har ändå hunnit sova nio timmar när regnet väcker mig till kaos,
men jag bara ler åt hennes ord på spegeln:

du är min alldeles egna lilla hurricane.

2 kommentarer:

* sa...

jag vill aldrig att det ska ta slut när jag läser.

feed me baby.

KRAMAR

trasselfia sa...

puss på kniven