and you told me you wanted to eat up my sadness

och jag kan inte göra annat än att slå armarna om halsen och undra varför du inte bara snabbt kan dra bort det plåster som är du från min kropp istället för denna
utdragna process där du inte ger upp,
och fastän det är så lätt att läsa sanningen mellan dina rader gör du det så svårt för mig när du ändrar budskap en gång varannan dag,

och jag kan inte göra annat än att slå armarna runt halsen och undra varför du inte bara lämnar mig när du ju så tydligt gjort klart att det är just det du har bestämt dig för att göra,
varför inte dina handlingar kan matcha dina ord,
för,
jag vet inte vilket håll jag ska se åt och
vi vet ju båda att jag saknar för mycket av det du och dina jävla dagdrömmar vill ha,
och,
jag vet inte varför du är så fäst vid mig,
för jag anstränger ju mig så hårt för att vara likgiltig inför dig och
jag måste fråga mig själv om det är så att du ser igenom mig,
om min betongvägg egentligen är en glasbur?

för det vore ju patetiskt.

och jag kan inte göra annat än att slå armarna om halsen och undra varför du inte bara snabbt kan dra bort det plåster som är du från min kropp,
om du nu ska lämna mig,
för jag klarar mig alltid.

jag klarar mig ju alltid.