utdrag ur en gammal moleskine/utdrag ur en gammal kärlek

och vi brukade ta turer i din pappas bil efter att solen gått ner; gjort sitt dagliga djupdyk i havet:
din pappas svarta jaguar med den beige skinnklädseln;
du brukade ta nycklarna från det där skåpet vid dina föräldrars ytterdörr utan att be om lov och sedan när vi skulle stänga bildörrarna satte du alltid ditt högra pekfinger mot läpparna för att jag skulle göra så få ljud som möjligt, och jag fick alltid slå band på mig själv för att inte trycka mitt egna högra pekfinger mot dina läppar; samma pekfinger som jag alltid lät vandra över dina ansiktsdrag när du hade somnat.
du somnade alltid först.

du fick ditt körkort i augusti; precis när sommaren dog och vi med den. lika döende som stjärnorna ovanför åkte vi tysta i vår svarta vagn, som på väg till vår egen begravning, och det kändes så väl. du brukade liksom koncentrera dig på ratten och jag brukade stirra ut genom passagerarfönstret; ut på de vita linjerna som kantade vägen; de pålitliga vita parallella linjerna som aldrig tog slut.
jag brukade stirra på dem för att slippa möta dina ögon och hur besviket de alltid såg på mig.
vi borde ju i alla fall varat tills årsslutet, eller hur?

ibland kunde du fråga vad jag tänkte på, men för det mesta hade du gett upp; lärt dig att jag inte ens ville ha dina ögon inuti mitt huvud. för det mesta förblev vi bara tysta, även när vi lämnat av bilen, vandrat hem till mig och lagt oss i min säng. under den där hösten kysste du mig inte ens godnatt. och jag kysste inte dig.