söndag, maj 31, 2009

love like a sunset

ett ensamt glas rosé i vindsfönstret medan kvällssolen skiner in mot den vita väggen. en mobil som plingar till vad som känns som en gång var sjunde sekund: kvällsplaner skapas och alla är exkluderade dig, för du skickar mig endast sporadiska låttexter nu för tiden. iron and wine på hög volym och en garderob som tydligen inte är gjord för det här vädret. skiter i det hela och drar på mig sommarklänning och skinnjacka innan jag går ut.

mer rosé och kvällssol. på andra lång är det folkfest och de som inte fått plats på de överfulla pubarna har slagit sig ned med trefemmor på asfalten istället. ett par taxibilar försöker kryssa över gatan men allt verkar gå åt helvete. chaufförerna skriker och allt känns väldigt kontinentalt.
vi tvingas stanna en gång var tionde meter för att hälsa på mer eller mindre bekanta och alla frågar vad som händer sedan men ingen svarar någonsin. kvällen är varm, och jag mår trots allt bra. tycker om dagen. fräknarna har börjat dyka upp på kinderna och vi är allt som spelar roll i hela hela världen.

uppe på berget går solen ner över staden och musiken dunkar i takt med mina fotsulor medan jag försöker ignorera mina vänners frågor om hur många fästingar jag tror vi kommer vakna upp med imorgon. mobilen plingar till och en ny låttext står på displayen. du är någon annanstans och jag svarar med resten av versen och försöker låta bli att möta din väns blick, som forskande ser på mig från en meters avstånd.

du är väl kär i någon annan nu,
och jag gör väl bara mitt bästa för att förälska mig i försommarnätterna.

3 kommentarer:

j sa...

det är något speciellt med försommarnätterna.

* sa...

så skönt att läsa om din natt. du är inte lika ensam. vännerna sådana här nätter gör hela skillnaden.
var rädd om dom.
hm, jag undrar jag om du sitter på någon av mina bilder, skinnjacka och sommarklänning sa du, hihi.

trasselfia sa...

j - ja, det är det. lugn och feber i allas ögon på samma gång.

lilla stjärnan - nej, fina vänner har jag gott om, trots allt. jag kan tydligen vara ganska charmant när jag väl lägger manken till. bör nog vara mer rädd om dem.

kanske sitter jag där? nu blir jag lite paranoid... puss