trouble seems, trouble seems to follow you, it's always around you, like something you subscribe to

och det har blivit varmt;
jag vandrar utan jacka en hel dag utan att frysa mer än bara lite lite,
jag köper nya vårkläder och beställer klipptid,
allt måste av nu igen,
för trött på det här och fåglarna börjar kvittra klockan fem
i trädet utanför mitt fönster i huset vid havet så jag sover inte så mycket,
vaknar av att solgudarna smeker västkusten med silkeshandskar nästan
varje morgon.

vi dricker kaffe vid kanalen och hela göteborg är ledigt idag,
precis som jag
alltid är ledig nu och om jag stoppar ner handen i byxfickan känner jag hans lapp;
nu ihopknycklad,
fyra kulspetsblå små siffror,
skrek våga utan ord,
fyra kulspetsblå små siffror,

och jag hör att han förhör
sig om mig av han som vi båda känner;
han vars armar jag inte ville ha runt mig,
han som dyker upp som gubben i lådan vart jag än går,
han som jag lämnar på spårvagnshållplatser,
han som igår skrev att han
ju gillade mig.

och när solen gått ner är det fortfarande ganska varmt;
som om all denna asfalt redan börjat hamstra värme inför de kyliga sommarnätterna och när jag går förbi baren klockan 2 på natten viskar någon i mitt öra att han står där,
och jag låter handen glida över hans ryggtavla;
passerar och ler över axeln när han vänder sig om för att ge mig den där blicken och skaka på huvudet,
och jag ställer mig med någon kille, någon vem-som-helst som lutar sig framåt och jag skrattar åt hans skämt; sjunger med i någon låt,
och när jag femton minuter senare står utanför med någons näst sista cigarett mellan fingrarna ser jag honom gå förbi vakten med en armen runt en blondin;

och medan jag stirrar med mitt cyniska leende vrider han huvudet bakåt,
ser på mig över axeln med någon annan blick,
skakar på huvudet och går mot någon
spårvagnshållplats, tror jag;
jag ser inte längre för jag blinkar med ögonen mot honom;
bartendern med alla flaskorna.