skavsår

och ibland när jag ser dig vill jag bara springa därifrån;
fly från alla de där misstagen du skapar i mitt bröst.
jag känner egentligen att det är så bekvämt att bara inhysa fantasin om dig i den där buren som är mina revben,
att det är lättare så,
att vi kanske borde höja oss över allt detta hjärtekrossande som vi sysselsätter oss med,
kanske bara borde hålla oss till våra luftslott,
se hur fint de skiner, där uppe i skyn.

jag påminns ibland om att jag inte känner dig alls,
känner ibland att jag skulle vilja fråga dig om hur du blev sådan här,
men samtidigt vill jag inte dela med mig om sanningen om mig själv,
hur jag slutade så här;
på en bänk klockan fyra på natten, framför två fyllon som bara upprepar frasen men jag älskar ju dig,
varför jag sitter här när jag skulle kunna vara hos dig.