there's more to life than this

och innan nöjesguidenfesten har jag grundat med en flaska rödvin så jag bryr mig faktiskt nästan inte ens om hur eyelinern ligger eller klänningen hänger när jag väl kommer dit,
så här i efterhand hoppas jag såklart att jag åtminstone lyckades gå rakt i mina klackar men sedan kostade ju en bud bara tjugofem kronor, så jag antar att det är möjligt att jag misslyckats,
men jag väljer att lyssna på mina vänner som försäkrar mig om att jag nästan alltid uppför mig även om jag har en promillehalt som rusar uppåt väggarna.
jag tror jag blir bjuden på fem öl av fyra olika killar för att jag inte riktigt orkar vara stoisk och säga nej tack, jag kan betala min egen öl,
och när jag står där bredvid någon av dem hör jag mitt namn sägas lite uppifrån höger och någon av de jag har så ambivalenta känslor står där,
och jag säger att jag trodde att han inte skulle komma hit ikväll och han svarar att jo, det blev visst så och mår jag bra och jag ler stort och säger att allt är super fastän jag aldrig blir upprymd av alkohol längre och sedan springer vi på varandra typ sju gånger den närmaste timmen tills jag väljer att låtsas vara så full att jag inte märker honom på min väg genom dansgolven.

men det är ju ändå lilla göteborg, och jag träffar människor jag tycker om och kramar dem hårt och en av dem säger att han inte tycker om objektet för mina ambivalenta känslor och jag säger att jag förstår honom fullständigt, jag tror inte ens att jag tycker om honom och till slut står jag ensam på terassen och röker min näst sista cigarett och när jag vaknar är klockan två på dagen och jag är utan riktiga minnen av hur jag tog mig "hem".