when you're on your own, you walk in the rain. you walk around the house, then walk around it again

och jag röker tre cigaretter på rad för att kunna överdriva min hesa röst i telefonen,
fem minuter senare när jag ringer för att säga att jag är sjuk,
för jag har beslutat att spendera en hel helg ensam för första gången på tre månader,
och jag bryr mig ärligt talat inte ens om ifall de bryr sig.

jag vaknar sent på lördagen, en grå himmel hänger tung över staden, men jag drar upp håret i en knut; klär mig i mina boots och min kappa och går de fem marmortrapporna ner från min lägenhetsdörr,
vandrar ut på gatorna där människor springer runt, viker av mot ravals ruckel; alla dessa vackra helvetesfula byggnader som ser ut som om de ska rasa när som helst; alla dessa tvättlinor som verkar sträcka sig tvärs över hela staden, med deras tyger i alla spaniens kulörer; rött, grönt, gult, blått;
allt det där som skulle vara vitt, svart, grått i göteborg.

jag låter fingrarna stryka över alla vackra böcker inne i macbas bokaffär; tänker alla dessa ord, och köper en poster av någon spansk konstnär för att pryda någon av mina tomma, vita väggar innan jag sätter mig och dricker en kaffe, röker ännu en av de där cigaretterna; studerar hundar och skateare som ständigt far fram och tillbaka,
ljuden av hjul mot betong och lekfulla skall blandas med ed harcourt från mina hörlurar,
och jag drar fingrarna genom håret för att jag inte kan komma över,
det där.

jag vandrar mer, kommer hem fyra timmar senare och faller ihop i sängen,
sover tre timmar mellan mina tomma, vita väggar,
går upp på takterassen och ser ut över den mörka staden;
alla ruckel har ljus i fönstren nu och ljuden från en lördagsstad ekar mellan trasiga betongväggar,
och jag sitter på räcket och stirrar kanske trettio meter ned och jag funderar över att fly,
om det är det jag har gjort,
om det kanske är någonting alla gör, förr eller senare,

och jag tittar åt det väderstreck som känns rätt och undrar om jag hade känt igen honom på de här gatorna,
snarare än på de i sverige,
och vyn gör mig svimfärdig,
och jag tänker att jag tror han hade älskat den här staden,
han också.