every one knows monday night means wrestling

och det känns underligt; vi skriver till, om, varandra, över någonting som visst kallas internet. skriver om ingenting alls, jorden och solen och kyssar och vi tisslar och tasslar och han visslar och tassar
runt, runt, runt som katten på mitt spanska golv runt min urätna soppskål;
bokstäver formar ord, meningar och vi har ju alla varit där förut,
men det känns underligt, hur vi tisslar och tasslar - jag och han, som mycket väl skulle kunna vara ett godtagbart tidsfördriv,
för vi kommer ju aldrig till poängen,
hur lätt det hade varit att fråga om en öl nere på gbgs asfalt för några månader sedan;
hur svårt det är nu - på två sidor om europa,
men hur vi fortfarande försöker,
tisslar och tassar runt våra tomma meningar,
endast för att försöka få en måndagskväll att gå, bara lite, snabbare.